När Kaptenen blev rosenrasande.

För andra gången på några veckor så la vi till i gulliga Tobermory. För att allt skulle vara som vanligt så la vi oss på samma plats som förra gången och fick hjälp med tamparna av samma man, som visade sej vara pappa till Nicola, som vi lärde känna förra gången.

DSC_0150 Mull

Förstås blir det städande och tvättande när det bjuds både på marina med el och vatten, duschar och fina tvättmaskiner. Krabban sprang fram och tillbaka och tvättade. Det var då det hände.

Kaptenen som är lugnet själv och nästan aldrig blir arg, ja alltså lite normalt arg kan väl hända men rosenrasande, det blir han nog bara en gång om året, men nu exploderade han. En större motorbåt, var på väg in och skulle lägga sej bredvid oss. Båten kommer in helt utan fendrar och  föraren kan inte köra, så han kör rätt in i oss, trycker till ett block som i sin tur skrapar upp lack och trä på relings-listen. Skadorna hade blivit värre om inte Kaptenen rusat fram och parerat och det hade aldrig hänt om han hade haft fendrar. Sen fick gubben en utskällning utan dess like, så hans hår nästan stod på ända. Kaptenen fullkomligt idiotförklarade gubben hur han kan vara så infernaliskt korkad att komma in utan fendrar i en hamn.  Ja, ordvalet var inte direkt så här fint….. Jösses!

Krabban kom just från tvätten och det var ingen munter Kapten hon mötte. Han sa också åt gubben att det var bara att lösa det här. Fendrar förresten, fanns förvånande nog på båten och de togs fram i efterhand men då var det ju så dags. Gubben höll sej på sin båt ett tag och Krabban tog för säkerhetsskull kort på både deras båt och skadorna. Efter ett tag kom gubben lommande och undrade hur detta skulle lösas. Kaptenen, som nu var lite lugnare sa, efter att gubben inte hade någon ide alls, “Jag ser tre alternativ. Antingen så hämtar du dina försäkringspapper eller så betalar du direkt eller så tar jag fram hammaren och gör ett hack i din gelcoat!” Gubben såg lite förskräckt ut och sa, “Va? Skulle du göra det?” “Javisst” sa Kaptenen, fast det skulle han förstås aldrig göra men det visste ju inte gubben. Försäkring ville gubben inte ta i tu med så han valde konstigt nog betalning.

Skadan är bara kosmetisk så det går så klart att göras fin igen men slipning och lackarbete är verkligen tidskrävande. Det var bra också att det fick “svida” lite för gubben för nu kommer han antagligen aldrig att gå in i en hamn utan fendrar i alla fall.

20370286_10155444209635097_917551952_n

Men sen blev det mycket roligare. På eftermiddagen dök våra vänner, Ola och Annette upp med sin båt s/y Lilla Anna. Med sej hade de också gastarna Anita och Klas. Ett kärt återseende blev det förstås och dagen till ära hade Annette och Ola 33-årig förlovningsdag. Där ligger vi i lä minsann.

DSC_0721, Tobermory

Bubbel blev det förstås och mycket babbel också. På kvällen åt vi en riktigt god middag på Restaurangen “The Galleon Grill”.

20403509_10155444209805097_647538609_n

Kaptenen tyckte att det nog var bästa maten hittills i Scotland och Krabban kunde inte annat än att hålla med. Vi försökte utnyttja tiden på bästa sätt eftersom Lilla Anna redan nästa förmiddag skulle ge sej av mot Irland. Verkligen kul att vi hann träffas och fick krama om Annette och Ola innan de försvinner mot varmare breddgrader. Nu är det deras tur att ge sej ut på äventyr.

DSC_0726, Tobermory

Märkligt nog blev det varmt här i Skottland också så när Krabban och Kaptenen gav sej ut på en runda i naturen senare på dagen, hade Krabban shorts på sej. Mäktigt!

20370872_10155444208945097_2850682_n 20427921_10155444210095097_1593602026_n

Mäktigt var naturen ut efter vandringsleden också. Rätt kuperat emellanåt så det var bra ben och “flås” träning. Både vattenfall, bäckar och en sjö full med vita och gula näckrosor passerades.

20370963_10155444210685097_930227986_n 20401261_10155444210345097_1673173492_n 20292123_10155444210830097_1120441664_n 20400924_10155444210175097_629986860_n

Kul också att vi även den här gången hann träffa våra Skotska vänner Robert och Nicola. Dessutom träffade vi en trevlig australiensisk kille, Benji, som har cyklat från Melbourne till Norge.(!) Bitvis har han mönstrat på båtar med sin cykel men nu är han i Skottland där han köpt en liten båt för att lära sej segla under sommaren, för att sen kunna fortsätta jorden runt på sitt ”cykel & segel” äventyr. Som hjälp har han nu några veckor med sej en Norsk vän, som har seglat tidigare. Ungefär som en Australiensisk “Skinnarmo” på något vis. (earthodyssey . net)

Det närmaste äventyret för oss var att ta oss till Oban där vi så klart ska besöka destilleriet, spankulera omkring samt bunkra lite.

DSC_0734, Oban DSC_0761, Oban

Snygg segling fick vi under dagen, i sol men med en aning “krispig vind” och på eftermiddagen la vi till i marinan. Marinan ligger förresten på en egen liten ö just utanför staden, så vi får åka färja över. Eller färja och färja förresten, det är en gammal arbets/fiskebåt ungefär. Efter färgglada Tobermory verkar onekligen Oban minst sagt lite grå men även en grå mus kan glimma i kvällssolen.

DSC_0770, Oban DSC_0771, Oban

20292285_10155444210970097_1907069781_n

Publicerat i Allmänt | 3 kommentarer

Värme fnatt.

Efter att ha svängt höger och lämnat våra vänner så bestämde vi oss för att ta en ankring på ön Rona,  som vi fått tips om av en båtgranne på Irland. En fin segling och, kors i taket, uppehåll fick vi. Ankringsplatsen var skyddad och bra och längst in låg det några båtar.

DSC_0596, Ronda

På ön fanns ett hus, en får-bonde som höll på med diverse byggnationer här och där. Egentligen finns det toa och dusch i land men inte just nu när bonden var i byggtagen. Vi ansåg att vi nu var mycket närmare fastlandet men kan ni tänka er, inte ens telefontäckning fanns det. Åter igen, täckning som på stenåldern. Som vanligt hoppade vi ner i jollen och åkte in till land. Vi hade plan på att gå upp på höjden. Efter 200 m trasslade vi in oss i risbuskar och hittade en stig upp. Ja, där stod vi sen i en ljungbädd, omgiven av ännu lite högre kullar och berg och ingen telefontäckning.

DSC_0586, Ronda DSC_0587, Ronda

Kaptenen och Krabban tittade på telefonerna och varandra. “Äh, vi går ner igen” och så blev det. Det stod ett litet anslag att bonden ville ha ett pund för “landstigning. Det var lite ovanligt och inget som vi sett någon annan stans. En fin och stilla kväll blev det i alla fall. Det var en bra ankring men så snygg som “tipsarna” tyckte var det faktiskt inte enligt våra mått mätt.

DSC_0592, Ronda

Ingen vind betyder motorgång. Ibland fruktansvärt tråkigt och irriterande men den här dagen var det trevligt, bortsett från allt brummande. Resolute gled stilla fram och det var soligt och varmt. Just det, soligt och varmt! Krabban som som vanligt hade klätt dej för Ishavet började skala av sej lager efter lager och strålade i kapp med solen. “Men det är ju helt härligt!” utbrast hon stup i kvarten. “Det verkligen vackert här i kanalen” fortsatte hon.

DSC_0603, Ronda DSC_0608, Plockton

“Nja, alltså det är faktiskt inte en kanal utan ett sund, ” sa  Kaptenen. Perspektiven har verkligen förändrats. Det som förr var stort och långt har nu blivit litet och kort. Efter att ha varit på så mycket stora och öppna hav så känns allt i den Skotska skärgården så nära. Förut var 35 nm långt, idag är det en kort dag.

På färden ner till Plockton, dit vi var på väg, möttes vi av ett helt gäng busiga delfiner och det var fullt med stora feta sälar hela vägen. Man kan nästan förstå att det är säl-rikt när turbåtarna vågar ha sådana här skyltar.

DSC_0620, Plockton

Det var som sagt soligt och varm, väldigt varmt. Krabban hade tillslut bara linne och shorts och fick nästan glädje-fnatt av att äntligen få lite “sommar”. “Men, känner du, vad härligt!” ropade Krabban till Kaptenen. Jo, nog kände han det minsann. “Jag får värmeslag” sa han och hoppade skyndsamt i shortsen. “ Jag hade ju nästan vant mej vid kylan”. Det är sant, efter att ha frusit så länge så var det nästan chockerande att få känna värmen igen.

20196890_10155425400290097_278353309_n

Ankringen i Plockton var snygg och den lilla byn gullig, en bra plats att vara inblåsta en dag. Till och med ett “Harry Potter tåg” kom tuffande förbi rätt var det var.

DSC_0635, Plockton DSC_0633, Plockton DSC_0641

Ja, sen återgick allt till vardag igen och påpälsade fortsatte vi söder ut. Vi hade ett nytt tips på gång. Det finns en, enligt reklamen, gourmé pub, The old Forge, som är Skottlands mest svårtillgängliga pub. Det går inga bilvägar dit men det går att vandra 12 mil eller komma båtvägen. Båtvägen passade oss bra och la till på en av pubens bojar.

På vägen dit passerade vi strömmande vatten, säl-familjer, vackra vyer och en bro.

DSC_0679 DSC_0667 DSC_0656 DSC_0666

Helt plötsligt ser Krabban något i ögon vrån, en örn!! En riktig örnarnas örn, vad den nu kan heta. Vet ni? Krabban var helt lycklig att hon hann fånga den på bild. ”Jag är nästan snabbare än Lucky Luke” sa hon.

DSC_0675

Så är vi framme i viken. Glada i hågen traskar vi in på puben för en pint och eventuellt en bit mat.

DSC_0693

Vi möts av en dryg och näst intill otrevlig typ i baren som med en riktigt trist attityd upplyser oss om att vi inte kan komma “instövlandes” i mitten av juli och tro att vi kunde få ett bord. Till saken hör att det trodde vi inte alls, vi undrade helt snällt och trevligt om det fanns möjligheter till att äta där.  Vi satte oss ner med våra Guinness och Krabban blängde lite då och då på mannen. “Det där är ingen riktig Skotte” sa Krabban och Kaptenen höll verkligen med. Skottarna är fantastiskt trevliga och tillmötesgående. Efter att ha läst alla fantastiska artiklar som lovordade servicen så frågade Krabban om det var “Robertson’s” som fortfarande ägde stället. “Nej, vi köpte det för 6 år sen” sa mannen som visade sej vara någon hotellperson från Belgien. Det förklarar saken tyckte Krabban. Till slut så fick vi ett bord i den tomma matsalen. Maten var inte heller gourmé förresten. Dock ska sägas att det är en mycket fin vik med många välbesökta vandringsleder runtomkring så visst är det värt ett besök, för naturens skull.

DSC_0692

Det där med perspektiv förresten, skaldjur som räkor och kräftor är helt enastående på västkusten och Kaptenen utbrast “ Åh, vad vi ska äta mycket skaldjur när vi kommer hem!” och Krabban kunde bara hålla med. Nu styr vi mot gulliga Tobermory där Kaptenen, av den lokala fiskarens barnbarn, köpte och kokade fina små havskräftor som blev fantastiskt goda. Hoppas pojken sitter kvar på torget i dag och att solen kommer tillbaka. Hoppas, hoppas.

DSC_0213 Mull

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

En riktig ”Helan går”

De här Skotska små öarna har ganska roliga namn. Tidigare, när vi tittade på Lunnefåglar var det Lunga och där efter åkte vi till Canna och sen Sky. Canna, en liten ö med i stort sett ingenting mer är några gamla kyrkor och ett café men förstås massor med vackert grönt.

DSC_0504, Canna DSC_0499, Canna

Inte ens telefontäckning fanns det. Kontakten med världen i form av telefoni och wifi är helt fascinerande dåligt här på Skottlands västsida. Krabban och Kaptenen börjar tro att de kommunicerar med röksignaler eller med vandrande fåraherdar. Därför är det också lite haltande med inläggen.

Vi tog jolle in från ankringen för en promenad på ön. Det är alltid lite pyssel med jolleförtöjningar så här i tidvatten. Hur högt eller lågt kommer vattnet att gå och var kommer jollen att ligga då? Det är lite frågeställningar som Kaptenerna roar sej med medan damerna bara skrattar.

DSC_0482, Canna

Några som verkade trivas på ön var i alla fall korna, och den här gången är det en äkta “Helan går”. Det känns nästan som om de är lite av “Hippie kossor” på något vis. Men söta ändå, för att vara kor.

DSC_0490, Canna DSC_0493, Canna

Även några feta får spatserade i grönskan. Kolla in blinda baggen. “Blinda” för vi tror verkligen inte att han ser något alls med de hornen. Snacka om felplacerade horn men å andra sidan verkade tackorna styra upp honom, så det funkade nog ändå.

DSC_0508, Canna

Nej,  nu var det ett tag sen vi provade whiskey, så då styrde vi förstås i riktning mot Tallisker på den stora ön Sky. På vägen in på den långa fjärden passerade vi “jättarnas skateboard ramp” och sen konstaterade vi häpet att “oj, det är visst tättbefolkat här!”

DSC_0524, Tallisker DSC_0530, Tallisker

Här är förresten ett exempel på tidvatten.

DSC_0537, Tallisker DSC_0540, Tallisker

Nya flytbryggor har och håller på att installeras och Resolute och Sofia la sej i pool-position för destilleriet.

DSC_0534, Tallisker

På agendan stod lite mat, en whiskey-tur, där till och med Krabban hittade en god whiskey, och därefter middag hos Magnus o Tiina. De två andra båtarna Aliara och Skuggfaxe anslöt på Sofia lite senare på kvällen.

Vindar och riktningar kommer och går så det är bara att ta väderfönstret som kommer även om det verkligen ösregnar. En riktigt blöt transport blev det till, vad vi trodde skulle vara en trevlig liten by, Dunvegan. Här skulle vi också ligga och gömma oss för lite hårdare vindar. Ja, men allvarligt, vad är det för fel på de som skriver pilotböckerna? (Seglingsguiderna). Dunvegan visade sej vara en by på dekis. De skyltade så fint till Sky’s äldsta bageri, men det  verkade ha transformerat sej till pizzeria och sen stängt.

DSC_0549, Dunvegan

I det här skjulet såldes grönsaker och frukt. Det kanske inte inbjuder direkt till att titta in men faktiskt hade de rätt fina grönsaker och butiken var i paritet med vad vi kunde hitta i Karibien. Väldigt begränsad.

DSC_0553, Dunvegan

Kan det vara så att de gett bort alla pengarna? I alla fall skulle man nästan kunna tro det efter att ha sett den här skylten.

DSC_0550, Dunvegan

Ett ”gatukök” fanns det i alla fall och om ni tittar noga så finns det en camping längre bort som tydligen röstats fram till en av Scotlands finaste. Då undrade vi just hur de andra ser ut. Nåja, från båtarna hade vi snyggare utsikt i alla fall.

DSC_0547, Dunvegan DSC_0555, Dunvegan

Nå, är vi i Skottland så måste vi besöka ett slott i alla fall, så det blev en utflykt. Vi var ju ändå inblåsta. Slottet var ett av de äldsta Skotska slott där det faktiskt ännu bor en klan, MacLeod. En aning changerat, men kanske inte var så konstigt, det ligger i ju ändå i Dunvegan men vyerna var fina.

DSC_0561, Dunvegan DSC_0570, Dunvegan DSC_0571, Dunvegan

Trevligt var det i alla fall med ett slottsbesök och kul med en utflykt mitt i allt blåsande och regnande tyckte vi alla fyra.

DSC_0560, Dunvegan

Morgonen efter bjöd på uppehåll och bra vind. Både Resolute och Sofia kastade loss och hade som tanke att gå rakt västerut mot mitten av yttre hebriderna. Som långseglare så är vi ganska vana med att planer ändras snabbt och det blir nya beslut. Den här gången så ändrades planerna under gång. Resolut tog höger runt Sky medan Sofia fortsatte rakt fram mot Stornoway, för att ansluta till de två andra svenskbåtarna som var påväg upp dit. Kaptenen och Krabban bedömde att väderläget för att ta sej tillbaka mot Caledonian Canal inte precis såg fördelaktigt ut. Ja, så då fick det bli luft-kramar och släng-pussar till Magnus och Tiina.  Tack för härliga dagar tillsammans.

DSC_0221 Mull

DSC_0559, Dunvegan

Publicerat i Allmänt | 4 kommentarer

Kanoner och Sötnosar

Enligt Skottarna så går den här sommaren till historien som den regnigaste i mannaminne. Kul att det är just när vi är här! Jaja, vädret kan man inte rå på så då är det bara att gilla läget och intensiv njuta när det glimtar till lite blå himmel. Just som vi gjorde på ön Jura. Vi la oss långt inne i en vik, på mitten ungefär. Där var det väldigt lugnt och grönt, bara grönt.

DSC_0120, Jura DSC_0121, Jura

Runt omkring oss är det så mycket grönt så Krabban hävdar att man liksom blir “grön blind”. Ni vet ungefär som när man är i skogen och plockar lingon. Först ser man massor med lingon och plockar och plockar men helt plötsligt så blir man “lingon-blind”. Det går inte att se ett endaste lingon! Just så är det med allt det här gröna. Det är så fint och vackert men tillslut så flyter allt ihop. Som tur var var det fult väder så det var inte mycket att titta på alls men nästa dag minsann så glimtade solen till och då blev det fart på Krabban. “Nä, nu går jag ut på altanen och dricker kaffe” sa hon och tog på sej alla sina kläder, för varmt var det inte. Kaptenen tittade upp som hastigast men tyckte det var varmare och gosigare inne.

DSC_0124, Jura

Ja, det var den glimten av sol och nästa dag, efter 9h för motor i ösregn, började vi närma oss nordöstra hörnet på ön Mull, där Tobermory ligger. Kan ni tänka er, strax innan vi kom i hamn så blev det superfint väder.

DSC_0150 Mull DSC_0160 Mull

Lilla söta Tobermory, vilket gulligt ställe och vilka trevliga människor.  I Tobermory hade vi bestämt träff med våra vänner Magnus och Tiina på båten Sofia. De kom seglandes från Sverige och skulle ta “Skottlands-svängen” i år. Ett kärt återseende blev det så klart!

DSC_0223 Mull

Fler svensk-båtar, Aliara och Skuggfaxe dök upp och det blev trevlig middag på kvällen. Naturen runt omkring är väldigt vacker, det fick Kaptenen, Krabban och Magnus ett fint smakprov på, när solen stannade kvar även nästa dag när de tre gav sej ut på en “walk-about” i skogen.

DSC_0170 Mull DSC_0182 Mull

Här ser ni herrarna som funderar var de är medan Krabban bara springer omkring och tar foton. (Tiina var ute på haj-spaning med en turbåt undertiden).

DSC_0178 Mull

Det blev en lång promenad som tillslut mynnade ut högst upp i byn. Rätt var det var, så sa Krabban” kolla vilken fin trädgård!” och tog lite kort. Plötsligt sa hon “ Nä men det är ju Robert”, och mycket riktigt. Det var Robert, som Kaptenen och Krabban hade pratat med en bra stund på bryggan första dagen. Krabban, som inte är så blyg av sej, började vinka var på Rober vinkade ner oss till huset. Där blev vi bjudna på kaffe och fick träffa barnen också. (Nicola, hans fru, hade vi träffat på bryggan tidigare.)

DSC_0199 Mull

Lite roligt blev det när Magnus presenterade sej, det visade sej nämligen att sonen också, lite otippat hette Magnus.  Familjen, eller rättare sagt, Nicola hade just fått sin lite försenade födelsedags present. Kan ni gissa vad hon fått? Jo, två kanoner från Napoleons tid! Krabban sa: “Alltså jag tror inte jag känner någon som har två kanoner på sin tomt.”

DSC_0196 Mull

Men de passade bra. Huset var från 1800-talet och byggdes då för att vara “Fiskeri styrelsen”. Det gick sådär eftersom det inte var så många som ville fiska. De ville hellre hålla på med får. I alla fall var det nu ett fint hus med en helt fantastisk utsikt. Vad kul det är att träffa alla dessa trevliga människor som vi får förmånen att möta under vår seglats.

DSC_0193 Mull

På eftermiddagen passade Kaptenen och Magnus på att åka lite jolle medan Krabban kollade in affärerna och passerade destilleriet där vi alla, naturligtvis, tog en provning.

DSC_0211 Mull DSC_0218 Mull

Vi lämnade fina Tobermory och siktade på ön Lunga, för nu skulle vi på Lunnefågels-jakt. Ja, alltså inte jaga, utan vi hade fått veta av lokalborna att på ön Lunga så fanns det nu, i ca 5-6 veckor, massor med häckande fåglar på ön. Eftersom det är så kort tid innan de sticker ut till havs så hade vi otrolig tur att till och med vädret var med oss. En av de allra finaste och lugnaste dagarna på hela Skottlands turen hittills blev det.

DSC_0274, Lunga

Ååååååh, vad söta dessa små fina fåglar var. Helt orädda pysslade de med sina ungar och spankulerade omkring.

DSC_0362 DSC_0374, Lunga DSC_0430 DSC_0394, Lunga

Vi satt alldeles nära, helt stilla och två modiga vågade sej ända fram. Den här lilla krabaten hade spetsat in sej på ett vackert torrt löv alldeles vid Tiinas knä. Två synkroniserade Puffins såg vi också.

DSC_0445, Lunga  DSC_0377, Lunga DSC_0381, Lunga

En promenad på den, till formen, tårt-lika ö blev det också. En helt fantastisk dag och Krabban konstaterade att dessa små filurer till fåglar genererar stora leenden hos oss alla, inte helt olikt vad våra delfin-vänner brukar trolla fram.

DSC_0352

Publicerat i Allmänt | 5 kommentarer

Resolute 10 000

Vi har lärt oss 10 000 av Malena, en nära vän till oss. Vi har sedan fått influenser från Farkle som vi vet att man spelar i Nordamerika. Farkle finns också som app till padda eller telefon.

Spelet kräver 6 st tärningar samt papper och penna.

Man kan spela från 2 personer och uppåt, men kan bli “långtråkigt” med fler spelare än 6.

Alla åldrar kan spela, men yngre behöver stöd att räkna.

Vinner gör den som har mest poäng när spelet avslutas.

Hur går det till; 

Man slår först en tärning för att bestämma vem som börjar och i vilken ordning man skall sitta. Högst börjar. Man sätter sig sedan i fallande skala.

Den som börjar slår alla sex tärningarna. Sparar sedan poäng och slår vidare med de tärningar som man önskar slå om. För att få lov att fortsätta måste man dock spara minimum en poängtärning (man behöver inte spara alla). Man kan välja att inte slå vidare utan spara sina poäng när man vill, dock med tre undantag:

  • Har man poäng på alla sex tärningarna (full hand) måste man slå om allesammans.
  • För att få lov att “komma in i spelet” och få lov att börja spara, måste man först fått minst 1000 poäng.
  • För att “gå ut” måste man minimum ha 1000 poäng (samt sammantaget komma över 10 000 poäng)

Får man inga poäng när man slår om “övriga” tärningar, så förlorar man sina hopräknade poäng för den omgången. (de poäng som tidigare omgång har “bokförts”berörs inte)

När någon “går ut” (passerar 10 000 och bokför minimum 1000 poäng i sista omgången), så har övriga en chans kvar att samla poäng.

Vinner gör den som först kommer över 10 000 och har högst poäng.

Slå-vidare regeln;

När någon bokför poäng, så har nästkommande spelare möjlighet att “fortsätta” på föregående spelares tärningar.

Exempel; föregående spelare har bokfört 1200 poäng och på bordet ligger 4 poängtärningar. Då kan nästa spelare välja att istället för att slå om alla 6 tärningarna, välja att ta med sig de 1200 poängen och “fortsätta” där föregående spelare slutade. Alltså att bara slå om de 2 tärningarna som inte är poängtärningar och från där fortsätta som vanligt. (slår den personen tex en 1:a och en 2:a så får personen 1200 + 100 poäng, och väljer om man vill fortsätta eller inte).

Malena regeln; 

Det finns en övergripande regel som vi alla kallar Malena regeln. Den som tappar en tärning utanför spelplanen förlorar sin möjlighet och får snällt låta tärningarna gå vidare till nästa spelare.

Poängräkning:

1:a = 100

5:a = 50

Triss, fyrtal, femtal, sextal (slagna i samma slag):

3 x 2:or = 200, 4 x 2:or = 400, 5 x 2:or = 600, 6 x 2:or = 600

3 x 3:or = 300, 4 x 3:or = 600, 5 x 3:or = 900, 6 x 3:or = 1200

3 x 4:or = 400, 4 x 4:or = 800, 5 x 4:or = 1200, 6 x 4:or = 1600

3 x 5:or = 500, 4 x 5:or = 1000, 5 x 5:or = 1500, 6 x 5:or = 2000

3 x 6:or = 600, 4 x 6:or = 1200, 5 x 6:or = 1800, 6 x 6:or = 2400

Undantaget från ovan är 1:or:

3 x 1:or = 1000, 4 x 1:or = 2000, 5 x 1:or = 3000, 6 x 1:or = 4000

Exempel: 

första kastet; 2, 2, 2, 5, 6, 4 = 200 + 50 = 250 poäng

Spara eller fortsätta?

andra kastet; 5, 2 = 50 plus tidigare 250 => 300 poäng

Spara eller fortsätta?

Kast nummer tre; om du får 2, 3, 4 eller en 6:a så förlorar du ovan 300 poäng och det är nästa persons tur. Får du 1:a eller 5:a så får du addera tidigare 300 poäng med 100 för 1:an eller 50 för 5:an. När du har en “full hand” (poäng på alla tärningarna) så måste du slå igen och fortsätta addera poängen. Du får spara poängen när du vill. (förutsatt att du är “inne” i spelet)

DSC_0029, Meganisi

Publicerat i "Fiffigheter", Allmänt, Vi rekommenderar | 4 kommentarer

Whiskey, Whiskey och mera Whiskey

På väg mot Islay (som av Skottarna uttalas Äijla) hade vi en fin segling med faktiskt lite luckor av blå himmel och sol. Kaptenen och matros Nicke skulle absolut ha shorts men vinden var svinkall så de satt mest och kurade under kortkapellet men tittade ut ibland när solen kom fram.

DSC_0966, Islay

Från vattnet såg vi att ön förvånande nog hade ganska höga berg. Det gav oss fina vyer på vägen.

DSC_0955, Islay

Det var flera båtar ute men vi seglade snabbt och han in till den lilla hamnen i Port Ellen, det är nämligen “först till kvarn” som gäller.

DSC_0975, Islay DSC_0977, Islay DSC_0033, Islay

Morgonen där på steg vi upp tidigt för att promenerande ta de tre närmaste destillerierna. Vi vaknade upp till regn som smattrade mot båten, men sen hade vi tur, regnet övergick till det normala ös-duggregnet, så då gick vi.

19832518_10155373508200097_201467860_n

Vilken fin promenad/cykelväg vi fick se. Fina vyer, ulliga får och biffiga kor. Det där med kor förresten, det verkar som om Skottarna har lite “Göteborgshumor”. Vi fick en “parlör” där de förklarar ett och annat. Till exempel så säger de “Ay” när de menar ja. Förvirrande kan man tro att de har ont någonstans. Dessutom så har de “midgets” vilket inte är små människor utan knott. Mycket knott!! Och så till korna, det finns nämligen en sort som heter “Highland Cow” och har horn samt lugg, ibland också lurvig päls. Om ni möter en skotte som pekar på en ko och säger ungefär “Heelan gåå” så har han inte tittat för djupt i wiskeytunnan, det är så de uttalar det hela. Krabban tyckte förstås att det var roligt och för varje ko så sa hon “kolla, en Helan går”. Man måste väl medge att här på Islay får korna verkligen njuta av grönt gräs och vacker utsikt.

DSC_0985, Islay

Efter 4km så kom vi äntligen fram till Ardbeg, som ligger längst bort av de tre destillerierna, och fick oss både Scones och provning. En rejäl frukostprovning helt enkelt.

DSC_0987, Islay DSC_0993, Islay

När vi sen började jobba oss tillbaka så hände det märkliga, ett högtryck med varmt och soligt väder hade dykt upp. Härligt!

DSC_1000, Islay DSC_0996, Islay

Ja och så fortsatte dagen med nästa stopp som var Lagavulin. Här var det allra bäst tyckte Krabban. De visade sej att de hade whiskey och choklad provning! En riktig höjdare och mycket bra bemötande av personal.

DSC_0003, Islay

Ja, och så var det sista biten kvar. Nu med många påsar och alldeles för mycket varma kläder men fram kom vi och tog en titt hos destilleriet Laphroaig. (uttalas Lafråj). Tänk på att ha skarpa “r” när ni uttalar, det har Skottarna. På Laphroaig så tittade vi, smakade och så köpte vi lite mark. Så numera är vi så med i Laphroaig’s vänner och äger en liten bit av Islay.

DSC_0009, Islay DSC_0014, Islay

Högtrycket var verkligen varmt, i alla fall med lite för mycket kläder och det var skönt att se masttopparna skymta för då visste vi att vi var nära. Lite snack och summering av dagen blev det på hotellets terass.

DSC_0030, Islay DSC_0036, Islay

Det märkliga var att högtrycket låg kvar även nästa dag. Vi kunde knappt tro det var sant. Lokalbuss blev det till andra sidan ön där vi skulle besöka Bruichladdich (uttalas: Brohladdi) som Kaptenen och Matrosen spetsat in sej på. Lite smolk i bägaren blev det då det visade sej att destilleriet var stängt för rundturer p.ga underhållsarbete. Inte heller hade de när vi ringde innan, upplyst oss om detta. Grrr!

DSC_0056 19848811_10155373508380097_1483743618_n

Nåja, lite whiskey fick provas och Kaptenen och Nicke var nöjd för när provnings-killen förstod att Krabban bara gillade en enda whiskey i hela världen så gjorde han stora omvändnings försök. Det bästa med det, tyckte killarna, var att Krabban smakade en pytteliten mun för att sen rynka på näsan och skicka vidare glaset. På så vis fick de smaka på fler olika sorter. Trots att det var stängt för visning så stod det dörrar öppet lite här och var så Krabban smög omkring med sin kamera som värsta papparazzin.

DSC_0049, IslayDSC_0047, Islay

Bussen tog oss tillbaka till centralorten Bowmore, där vi först, innan nästa provning åt en riktigt god lunch. Här har ni ännu ett exempel på “Göteborgshumor”. “Peat” är torven som de eldar för att whiskyn skall få mer eller mindre rökig smak.

DSC_0063 DSC_0064 DSC_0065

På Bowmore (uttalas Boomår) fick vi en mycket intressant och lärorik provning. Även här så fick Krabban också prova på två stycken och kan ni tänka er, Krabban tyckte att en var riktigt ok faktiskt.

DSC_0068 DSC_0070

Den trevliga dagen avslutades i Port Ellen där Nicke bjöd på mycket god avskedsmiddag. Konstigt vad tiden flyger iväg för nästa morgon var det dags för Nicke att flyga hem. Det var härligt att ha Nicke med som matros, särskilt bra i kanalen och vi haft riktiga fighter i 10.000. Det är Krabban som numera kan titulera sej Islay-mästare i 10.000. Dessutom så prickade Nicke in de två dagarna av Skotska högtrycket! Bara en sådan sak.

DSC_0852, Crinan

Kaptenen ha förresten författat regler och förklaringar för 10.000 så det utlovas i ett separat inlägg inom kort.

På kvällen efter att matrosen åkt, gick Kaptenen och Krabban till hotellet för livemusik. Kaptenen ville bjuda på något och fick fria händer. Han kom tillbaka med en whiskey (!) till Krabban. Kan ni tänka er, det här var en whiskey som Krabban gillade! Kaptenen, han kan han, så nu har Krabban i alla fall två sorter att välja på. Det här med whiskey, destillerier och torv är verkligen en hel vetenskap!

DSC_0052

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Oförutsedda händelser i kanalen.

Crinan Canal ligger högst uppe vid halvön Kintyre. Den är en väldigt vacker genväg för att komma över på den västra sidan, utan att behöva åka runt den stökiga udden Kintyre Mull i söder. Den är inte så lång, 14,5 km men det är 15 slussar! Vi kom fram till kanalen på förmiddagen och strax efter lunchtid åkte vi in i första slussen.

DSC_0846, Crinan DSC_0849, Crinan DSC_0847, Crinan

Första och sista slussen kallas “sea locks” och de sköts av personalen. Alla de andra slussarna, alltså 13st fick vi sköta själva. Det hade varken Kaptenen, Krabban eller Nicke en aning om när vi började. Som tur var slussade vi tillsammans med tre Kanadensare i en stor motorbåt, Wandering Canuck Too, som visade oss hur allt gick till. I varje sluss så ska 2 portar och två luckor öppnas och stängas och det var inte någon barnlek, de var verkligen tunga. Krabban styrde upp slussningen och utöver kunskapen från Kanadensarna så skaffade hon snabbt tips på slussteknik från olika slussvaktare, som skötte de öppningsbara broarna.

DSC_0858, Crinan DSC_0857, Crinan

Det blev tre slussar innan det var eftermiddag och Resolut förtöjdes vid en pontonbrygga längs kanten. Väl på plats blev vi inbjudna till Kanadensarna, Ed, Kerry och Pat för en trevlig kväll.

DSC_0878, Crinan

Morgonen där på var det finfint Skottlands-väder med “ös-duggregn”. Krabban var utrustad med full träningsmundering eftersom hon förstod att det var det som dagen skulle bjuda på. Styrketräningspass! Sen slussades det hejvilt hela dagen. Vissa slussar var super-tunga och då fick även matros Nicke känna på lite styrketräning.

DSC_0881, Crinan DSC_0880, Crinan

Den här dagen slussade vi med en fransk båt, Keltia d’eux. Krabban fick ta fram sin franska och fransoserna fick damma av engelskan men det blev ett bra teamwork i slussarna efter ett tag.

19832803_10155373508060097_647486956_n

I slutet av dagen styrde Krabban upp lite flugfiskare och husbilsförare som “putt-hjälp” i slussen.  Kanalen var mycket vacker och vi fick många fina vyer.

DSC_0866, Crinan  DSC_0915, Crinan  DSC_0894, Crinan

När vi kommit igenom sista bron, där “tutan” från Grekland fick komma till användning, så bestämde vi oss för att ta kvällen. Nu hade vi bara en liten transport till sista slussen i Crinan….trodde vi! När sluss personalen passerade så fick vi information om att sista slussen hade gått sönder.  NEJ!!

DSC_0918, Crinan DSC_0920, Crinan

De hade kallat på dykare från Glasgow som skulle inspektera och kunde inte förrän efter det ge besked. I värsta fall skulle det kunna bli så att båtarna i kanalen fick ligga kvar tills det var lagat eller vända om. Nu blev det lite svettigt i Resolute eftersom matros Nicke hade flyg från Islay på torsdag!! Vi kunde vända om men det skulle fördärva hela vistelsen på Islay eller så kunde vi bli fast i kanalen. Vid skepparmötet kom vi fram till att vi hade tills nästa dags lunch på oss att bestämma om vi skulle vända om. Tanken på alla slussarna fick Krabban nästan att svimma och Nicke såg sina whiskey-provningar flyga sin kos. Kaptenen behöll lugnet och var som vanligt positiv och bestämde att vi sover på saken. Morgonen efter så tog vi promenadvägen som går längs kanalen, bort till Crinan för att se om vi kunde få besked. Vi promenerade, fikade och undrade.

DSC_0909, Crinan DSC_0924, Crinan

Dykarna var där och tillslut, efter konferens med tekniker så fixade sej det hela. Hurra!!! Glädjen och lättnaden var stor och efter att ha fått skjuts tillbaka till Resolute med Slusschefen så kunde vi lite senare glida igenom näst sista slussen till den lilla hamnbassängen. Vi firade med afternoon tea på caféet, champagne och snack hos de trevliga fransoserna, som även förärade oss med en keltisk flagga.

DSC_0709, Glenarm

Senare gick Krabban för att bjuda in Kanadickerna till Resolute och då frågade Pat om vi kanske skulle vilja spela ett tärningsspel. Krabban gjorde stora ögon och frågade, “ Heter det kanske 10.000?” Pat svarade att, “ Nja, ungefär men vi kallar det Frankle”. Alltså allvarligt, vad är oddsen för att träffa på 10.000-spelandes Kanadensare i Skottland?? Kvällen blev mycket trevlig och nu mer så har spelet 10.000 tagits upp till nya höjder. Vi bytte helt enkelt in varsin regel. De fick “Malena-regeln” och vi tog “slå-vidare-regeln”. Det kan vi kalla internationellt samarbete! Troligen får nog spelet, “10.000” sitt eget inlägg framöver här på bloggen.  Det var mycket glada miner när vi nästa morgon slussade ut till havs tillsammans med b.la en liten båt med skottar. Observera förresten den skotska segel-utstyrsel, oljebyxor och stickade ylletröjor.

DSC_0949, Crinan

Tjoho, då seglar vi mot Islay!!

19873765_10155373507950097_136423324_n

 

Publicerat i Allmänt | 2 kommentarer