När Resolute fick lerbad.

Det var inte precis en lugn resa som vi fick de första 12 timmarna när vi lämnat Iverness. Strömmar och tidvatten var perfekt men vågorna var helt pucko. Inte särskilt stora alls men väldigt jobbiga så det kändes som vi åkte i en stor torktumlare. Krabban fick till och med ta fram “kräk-hinken”,  mest för säkerhetsskull. Tillslut la sej vågorna och allt gick fint efter det. Det gick fint ända fram till Edinburgh. Där skulle vi gå in i Port Edgar marina. Ja, vi åkte under den maffiga bron och började åka in.

20707470_10155492308090097_291512236_n

Vi kom halvvägs sen fastnade vi nästan i leran. Visserligen var det lågvatten men det skulle inte spela någon roll, fast det gjorde det. Vi vågade inte försöka med risk för att fastna. Inte precis guldläge när vi trötta och hungriga, efter 30 timmar, nu behövde hitta alternativ. Ännu en gång, vad är det för fel på folk som skriver pilots i Skottland?? Nå, efter dubbel och trippelkoll så bestämde vi oss för att chansa på Granton marina. Där skulle det finnas en muddrad “ränna” där vi borde kunna ligga. Ja, så då blev det så att vi med tungan rätt i mun kröp in till Granton och vid yttersta biten av bryggan fastnade vi i leran. Då knöt vi fast, eftersom vi visste att vattnet skulle stiga, och sköt upp problemet till dagen efter.

DSC_0023, Edinburgh

Dagen efter träffade tack och lov en trevlig engelsman som också låg vid bryggan med sin ungefär lika stora båt och han kände till den här “hamnen” mycket väl. Det lugnade både Kaptenen och Krabban. Det var sen verkligen en absurd upplevelse att se vattnet försvinna runt om kring. Kaptenen hade mardröm på natten om att Resolute fastnade för evigt i leran och det kan man ju förstå när djupmätaren visar det här.

20707567_10155492308210097_1044291037_n

I praktiken innebär det att hela kölen sjunker ner i den lösa leran när det är lågvatten. Granton marina är ingen marina. Verkligen inte.“Helt enkelt en brygga utan el i en lerpöl”, som Krabban uttryckte det. Det är faktiskt mycket märkligt att Skottlands huvudstad inte har en rejäl och vettigt djup marina.

DSC_0952, Edinburgh DSC_0024, Edinburgh DSC_0953, Edinburgh

Muddringen av rännan här i Granton har gjort sitt och det blir en slags lös lera som kölen på båten vaggar i, när det är som lägst. Vid lågvatten ser det ut så här runtomkring, där det inte är muddrat. Lite spänning i vardagen helt enkelt.

DSC_0026, Edinburgh

Fördelen med Granton är i alla fall att det är närmast stan. Om nu inte riktigt marinan infriade våra förväntningar så gjorde verkligen Edinburgh det.

DSC_0053

Vilken maffig stad!

DSC_0016, Edinburgh DSC_0031, Edinburgh DSC_0995, Edinburgh DSC_0005, Edinburgh

Vi har verkligen turistat oss i dagarna tre och kors i taket, vi hade riktigt tur med vädret också. Mestadels har vi gått till fots men även lokal-bussar, dubbeldeckare förstås, har åkts både hit och dit. Nu under augusti är det festivaler i massor. Bland annat en stor som heter Fringe. Då stängs gator av och överallt är det uppträdande, musik, akrobatik, konst, teater, shower, ja nästan vad som helst. Det mesta är dessutom helt gratis.

DSC_0976, Edinburgh DSC_0985, Edinburgh DSC_0998, Edinburgh DSC_0955, Edinburgh

Vi tog en paus på den här puben där vi kom att dela bord med två trevliga Skottar, John och Jim.

DSC_0975, Edinburgh

En mycket trevlig eftermiddag blev det och emellanåt så trillade det in grupper som gjorde korta sång och musik uppträdande.

DSC_0993, Edinburgh

Riktigt kul. Lite kul var också pubens historia. Deacon Brodie, som puben fått sitt namn efter, var en finsnickare under 1700-talet som snickrade skåp mm hemma hos folk. Han var väldigt högt aktad och var dessutom också stadsråd. Det var bara det att han hade ett hemligt yrke också, nämligen tjuv. Han gjorde vaxavtryck av husens nycklar där han var och snickrade för att på nätterna stjäla från samma hus. Han var väldigt lyckosam för ett tag men tillslut tog det roliga slut. Det är lite oklart hur det slutade för den gode Deacon Brodie. Myten säger att han var den som byggde Skottlands första giljotin och själv fick smaka på den medan andra säger att han blev hängd.

DSC_0975, Edinburgh

Lite krigs historia, vapen samt verkligen snygg utsikt fick vi också när vi besökte slottet, som tronar högt uppe över staden.

DSC_0006, Edinburgh DSC_0047, Edinburgh DSC_0043, Edinburgh DSC_0040, Edinburgh

“ Men allvarligt, hur mycket folk är det egentligen här varje dag?” sa Krabban när hon och Kaptenen var på väg ner igen och såg den aldrig sinande strömmen av människor. “Ja, kanske 10.000” sa Kaptenen. Krabban var tvungen att fråga en slotts-människa och Kaptenen hade haft rätt. Tänk er, 10.000 besökare varje dag under högsäsong. “Ja, då var det väl inte konstigt att det var hur lång kö som helst till kronjuvelerna” sa Krabban. Om ni undrar så hoppade vi över det, tog oss ner till lugnare kvarter där vi åt en helt fantastik pasta på restaurang Zizzi. Restaurangen är inte i kyrkan på bilden men i korsningen, långt där bakom, ligger den.

DSC_0052, Edinburgh

Stor handlat blev det också för i morgon eftermiddag, om leran släpper oss, så sätter vi kurs över Nordsjön mot Svenska vatten. Ungefär tre och ett halvt dygn beräknas det ta och då får vi passa på att smälta vår Skottlands-vistelse, så en resumé kommer framöver. Dessutom är det Krabbans födelsedag i morgon. “Det blir allt min konstigaste födelsedag” sa Krabban. “Det enda jag önskar mej är en lugn och fin överfart” fortsatte hon och det där med tårtan, den sparar vi nog tills vi är framme.

DSC_0950, Edinburgh

 

Publicerat i Allmänt | 1 kommentar

Nu drar vi vidare

Tjoho! Äntligen, kl 23:30 så lyckades bro-jobbarna manuellt öppna bron och släppa igenom oss väntande båtar. Det var nog vår lycka att Kanal kryssaren “Lord of the Glens” låg och väntade för dagen efter så meddelades det att det var enda manuella öppningen och det  kunde ta flera dagar innan bron skulle bli lagad. Tur!

DSC_0908

Vi turistade oss i Iverness och fick riktigt fina promenader.

DSC_0914 DSC_0924 DSC_0915

Utanför slottet så stod en stor staty av Flora McDonald. Flora hjälpte Bonnie prins Charles att fly undan slaget vid Culloden, utklädd som hennes kammarjungfru. Klart kreativt får vi väl säga.

DSC_0913, Iverness DSC_0919

En av dagarna så var det både sol och varmt på morgonen och Krabban tog på shorts. Det skulle hon naturligtvis aldrig ha gjort för det blev mulet och kallt senare på dagen. “Nä, jag får nog snart stanna och köpa ett par byxor” sa hon stup i kvarten, men Krabban höll ut så några byxor blev det inte. Krabban kände sej verkligen som en stelfrusen piggelin-glass när hon och Kaptenen äntligen kom tillbaka till Resolute. Lärdom. Om vistelse i Scotland, ta aldrig på annat än långa byxor.

Det har under resan här i Scotland besökts destillerier till både höger och vänster. De flesta är Kaptenens val, det är ju ändå han som är whiskeykillen. Krabban har inte varit mycket för det där med whiskey annat än att mest haft en liten “nessesär-flaska”. “Nessesär-flaskan” är bra att ha vid tillexempel ont i halsen, då det är väldigt effektivt att gurgla med whiskey eller vid magåkommor då kan en kork whiskey hjälpa till. “Nessesär-whiskeyn” kom även till pass som sårtvätt, när Krabban blev jagad och fick smalbenet överkört av en terränggående segway. Fast det är en helt annan historia från förr.

Det finns en enda whiskey som Krabban har gillat och det är “den gula”, det vill säga Glenmorangi.

DSC_0935

“Utav alla millioner destillerier här så vill jag i alla fall besöka Glenmorangi” sa Krabban. Det tyckte Kaptenen var ett bra förslag och så blev det en heldags utflykt till lilla staden Tain ute på vishan. Den dagen fick vi motion minsann. Efter att ha missbedömt tiden för promenad in till stan, så blev det en rask “power-walk”. Dessutom så kom vi fram till “fel” bussstation, det var bara lokala bussarna, den som vi skulle åka ifrån låg på andra sidan järnvägsstationen. Vi fick superbråttom. Kaptenen satte högsta fart med sina “älg-kliv”. Ni kan ju tänka er hur fort det går och Krabban fick ta fram sina allra bästa sprintsteg. Vi hann precis med och sen satt vi och svettades och skrattade på den skramliga bussen. Efter drygt en timme var vi framme i samhället men sen var det en längre promenad till destilleriet. Busschauffören som hörde att vi skulle till Glenmorangi sa att vi kunde få åka med en liten bit till, han skulle ändå lite längre fram. Skottar är verkligen ett vänligt och trevligt folk! Efter en promenad bland får och bilar så kom vi fram.

DSC_0927 DSC_0933

Krabban var nöjd att äntligen få besöka “sitt” destilleri. Den lilla sömniga staden Tain var rätt ståtlig med sina stenhus och blomarrangemang. Om det förresten är någon seglare som söker en manuell tvättbräda så finns det två här.

DSC_0936 DSC_0938 DSC_0940

Trötta, men nöjda med utflykten kröp Krabban och Kaptenen ner i båten och myste med lite film den kvällen.

I skrivande stund har vi nu tagit oss helt ut ur kanalen och satt segel mot Edinburgh, vårt sista stopp i Scotland innan vi sätter kurs mot Sverige. Ett väderfönster har öppnat sej och vi   prickade in “slack-vattnet” perfekt. (Slack är den tiden mellan att strömmen vänder då det är lugnare.) Vi hörs från Edinburgh om ett och ett halvt dygn eller så. Tjingeling så länge.

DSC_0928

Publicerat i Allmänt | 1 kommentar

Nu väntar vi…. igen

Våran kanalfärd har fortsatt i sakta mak. Slussningarna har gått fint och vi har sluppit närkontakt med “Le boat”, charterbåtarna som vimlar omkring på kanalen. I en sluss hade vi en “Le Boat” längst bak och det var värre än en studsboll när de skulle försöka ta sej in i slussen, men sen gick det bättre. Fort Augustus var en liten större by med butiker och pubar och en hel del turister men det var ett välkommet avbrott från allt lugn. Krabban hittade en skotte i kilt och ställde genast upp honom för fotografering. Det hade han inget emot och rätade till klädseln ordentligt. Krabban funderade på skorna. De knyter man nog inte upp i en handvändning minsann.

20562118_10155467318470097_1873212807, Fort Augustus

Restaurang besök blev det också och Kaptenen slog på stort och tog en gammal hederlig räk-cocktail och det härmade Krabban direkt. Det var gott och smakade verkligen nostalgi. Slussen i Fort Augustus var stor och vi var sju båtar som slussades ner. Längst bak ser ni exempel på två “Le Boat”.

20614151_10155467318530097_1632544841, Fort Augustus

Det går även stora båtar i kanalen och vi är glada för att vi inte behövde trängas allt för mycket med den här stora båten som så roligt heter “Lord of the Glens”. Här ser ni också Krabban redo att gå med linorna.

DSC_0852, Fort Augustus DSC_0856, Fort Augustus

När de fem slussarna var klara så gav vi oss ut på odjurs-jakt. Loch Ness är den längsta av sjöarna i kanalen och den mest mytomspunna så klart.

20504010_10155467318730097_522616794, Loch Ness

Tvärt emot den första sjön där vi kunde segla i god fart så var det totalt stilla i Loch Ness. “Vad bra, då kan vi se monstret tydligare.” tyckte Krabban. Strax där efter utbrister hon, “Ja, det var ju det jag sa, kolla där är monstret!”, och pekar mot något mystiskt i vattnet. Visst ser det ut som om det kan vara något där!? Kaptenen var lite skeptisk dock.

DSC_0864, Loch Ness

Längs efter sjön så såg vi, förutom monstret då, en person som simmade (!) bredvid en motorbåt, två “streakande” naturister och den välbesökta ruinen “Urquhart Castle”. Vi nöjde oss med att se alltsammans lite på håll.

DSC_0845 DSC_0877, Loch Ness DSC_0881, Loch Ness

Just utanför ruinen så passade vi på att tanka också. Eller passade på och passade på, vi var tvungna helt enkelt. Soppa-torsk! Snyggaste tanknings-vyn var det i alla fall.

DSC_0887, Loch Ness

En stilla kväll och natt tillbringades i Dochgarroch. (Försök uttala det om ni kan!) Där hade vi tänkt äta middag på enda stället som finns, Oakwood restaurant, som är ett slags “hemma hos” ställe. Några få bord som alla tyvärr var bokade. Då blev det en promenad längs kanalen och helt otippat fanns det en piano-affär där. Krabban funderade på hur de forslar pianon fram och tillbaka egentligen, för någon direkt väg fanns inte. Båt kanske?

DSC_0898, Dochgarroch 20561840_10155467319440097_1552589665, Dochgarroch

Jo, och så fanns ju huset med den snygga trädgården också. I fyrkanten på gräset bodde tre sköldpaddor var av den ena varit i familjen i 48 år. Ja, det är väl det som sysselsätter personerna i Dochgarroch, sköldpaddsuppfödning, matlagning och pianospelande.

20561947_10155467319305097_33352002, Dochgarroch

Så, nu är vi nästan framme. Nästan. Bara nästan. Efter de fem slussarna, just innan Seaport marina i Iverness, ligger en svängbro. (Marinan ligger i kanalen och efter den är det två slussar och en sea lock innan man är ute ut kanalen.) Och nu är bron sönder! När vi kom fram till slussen så var det bara att lägga till och vänta och istället för att slussas ner till marinan så fick vi nu ligga längs en ganska osnygg “industriaktig” kaj. Krabban tyckte att Kaptenen kunde gå och beställa en kilt undertiden, men Kaptenen var lite skeptisk.

DSC_0904, Iverness DSC_0906, Iverness

Bro-gubbarna jobbade och jobbade under natten.

DSC_0905, Iverness

I morse klockan 8 blev vi nerslussade till bassängen framför bron och där ligger vi nu. Stilla. Hela dagen. Fast det går ingen nöd på oss. Krabban har städat båten och Kaptenen kollar jobb. Senaste nytt nu är att ingen av den nya eller gamla bro-motorn fungerar så sent i kväll kommer de att manuellt öppna bron för att släppa förbi alla väntande båtar. Den stora Kanalkryssningsbåten “Lord of the Glens” ligger på andra sidan och väntar på att få komma igenom, lite lagom onöjda. Men det verkar vara lite så här i kanaler. Vi höll ju också på att fastna i Crinan kanal om ni kommer ihåg, där näst sista slussen gick sönder.

Så, om vi nu jämför kanalerna lite.

DSC_0900, Tomnahurich

Caledonian är lång med sina 29 slussar och 10 broar, mycket längre än Crinan så klart som har 15 slussar och sju broar. Båda är natursköna men Crinan är på något sätt lite mysigare. Vi hade nog uppskattat Caledonian canal mer om vi hade tagit den först och där efter gjort Crinan. Slussningen i Caledonian är superlätt eftersom personalen sköter slussarna och om man inte hamnar i en “episk 4-timmars slussning” är den för det mesta väldigt lugn. Crinan är fysiskt jobbig eftersom man sköter slussarna själv men ändå, riktigt kul. En liten kuriosa om Caledonian Canal föresten, kolla här, Sverige har minsann varit inblandade här också.

20562082_10155467319660097_633842637, Iverness

Strax blir det en stärkande middag på stan innan stora “bro-russlet” börjar. Det är väl en utopi att hoppas på uppehåll, så regnmundering på. Krabban och Kaptenen har förresten rätt olika syn på det här med regnutstyrsel för fötterna.

20527433_10155467319160097_1996991483, Dochgarroch

Publicerat i Allmänt | 2 kommentarer

Kaos i Kanalen

Efter att ha besökt Obans destilleri på morgonen och där efter storhandlat mat så lämnade Resolut hamnen på eftermiddagen.

DSC_0764, Oban

På väg upp mot Caledonian Canal så är det några passager med strömmar som måste passas in tidsmässigt så det passade bra att inte ha så bråttom iväg. En riktigt fin eftermiddag blev det och det blev ankring utanför Fort Williams på kvällningen. Morgonen efter var så ordningen återställd med det vanliga regnet lagom till att vi skulle in i kanalen. Verkligen tur att vi inte är gjorda av socker i alla fall!

DSC_0789, Fort Williams

Eftersom det var Kaptenen och Krabban som skulle slussa själva den här gången så hade förstås lite förberedelser gjorts. Eftersom en, Krabban, skulle vara uppe och gå mellan slussarna med linorna så var ju Kaptenen själv nere på båten. Det löstes såhär. Den långa linan i fören drogs bakåt till ena vinschen och akterlinan drogs till den andra. På så sätt kunde Kaptenen nå båda linorna medan Krabban löste “promenerandet”.

20464413_10155458889725097_351833254_n 20428263_10155458889655097_1621365186_n

Förresten, medan vi väntade att få bli insläppta i kanalens första del, “sea lock” så kom helt plötsligt “Harry Potter tåget” ångande. Flera av scenerna i filmerna är inspelade i trakten och bland annat så ligger akvedukten, i scenen med flygande bilen, ett litet stycke från kanalen. Viken där Hogwarts ligger vid är också en vik här ifrån trakten.

DSC_0799, Corpach DSC_0792, Corpach

Krabban tror nog också att slusspersonalen verkligen hade önskat sej en och annan trollstav efter den här dagens slussning. Vi kom att slussa med tre andra båtar. En holländsk segelbåt, som också var på väg hem från Karibien, en mindre Brittisk segelbåt och så motorbåten. Den gamla stora.

Redan vid första lilla slussen såg vi att det här var en tämligen osäker “yngre” pensionärs- kapten och till sin hjälp hade han två kompisar som var ungefär 100 år var. De hade totalt noll koll på något, kanske aldrig ens hade varit på en båt och det tog åtminstone en kvart för den ene att komma ner till knäna med händerna, ja det gick helt enkelt inte snabbt någonstans faktiskt. Ja, ni kanske börjar ana….

DSC_0810, Corpach

När den första slussen passerats så kommer sen “Neptune’s staircase”.

DSC_0807, Corpach

Det är 8 slussar i rad där båtarna slussas högt upp och där alltså en person promenerar med linorna till nästa nivå, där linorna sätts fast, ungefär lite som att gå med hundkoppel. Den stackars motorbåten hade stora svårigheter och slusspersonalen försökte assistera så gott det gick. Holländarna hamnade framför oss, alltså bredvid motorbåten. När vattnet i slussen släpps på så bildas det strömmar och det kan vara bra turbulent längst fram vilket betyder att båtarna rör sej. Här ser ni oss i slussen.

20496103_10155458890700097_559709814_n

Förstås går det inte att stå och bara “hålla” tamparna och så klart slet sej motorbåtens förtamp och de brakade rätt in i Holländarna. Som tur var gick allt bra, Holländarna hade bra med fendrar (på båda sidor) men det var inte utan att vi tyckte att de blev någon decimeter smalare efter det. Det tog fruktansvärt lång tid och det visade sej att slussvakterna inte vågade släppa på vattnet för fort efter detta. Motorbåten fortsatte att trassla, personalen sprang och den stackars lilla brittiska segelbåten höll på dö av avgaserna, för motorbåten ville inte stänga av motorn heller. Vi det här laget hade det samlats en stor publik.

20428331_10155458889980097_1382634907_n

När vi kommit lite mer än halvvägs så lyckades Britterna övertala personalen så att de fick byta plats till framför motorbåten. Holländarna andades ut och Krabban blev istället nervös, nu låg pensionärerna bredvid oss. Men man ska inte ropa hej för tidigt. Alla var trötta och Britterna var nog helt yra av avgaserna och inte beredda på att de nu var längst fram. Vad tror ni händer? Brittiskan står och håller tampen uppe på land och när vattnet släpps på tappar hon taget och håller på att åka i. Flera slänger sej fram och får tag i både dam och linan, men försent. Än en gång har Holländarna en båt som brakar rätt in i dem och dessutom var de nära att få en vattenfontän på sej i en av slussarna. Jösses vilken cirkus!

20496093_10155458890645097_790659538_n

“Ni måste ha sett ett och annat” frågade Krabban slussvakterna. Det hade de förstås sa de men sen tittade de på varandra, skakade på huvudena och sa, “Det här tar nog priset faktiskt.”

20472114_10155458891015097_1767350761_n

Normalt tar 8 slussar i “Neptune’s staircase” ca 1,5 h. Vi hade då haft kaos i 4h! Resolute klarade sej som tur var finfint i alla fall och tja, vi kan alltid hävda att vi var med vid den episka “4h-slussningen 2017” i Caledonian canal.

Resten av vägen var det som tur var lugnt och fint. Längs efter kanalen är det en strid ström med vandrare, cyklister och kanotister som trotsar vädret men en fin naturupplevelse får de i alla fall.

20464655_10155458890930097_1652838177_n DSC_0838, Loch Lochy

På Loch Lochy, som är första sjön så hade vi glimtar av sol och rejäl medvind och seglade med bara ett för-segel i 7,4 knop. Det är höga berg och gröna kullar på var sida. Om ni tittar noga på den här bilden så är den vita pricken en stor segelbåt.

DSC_0840, Loch Lochy DSC_0831, Loch Lochy DSC_0833, Loch Lochy

Vi ligger nu på mitten, i Loch Oich och efter en promenad i regnet så hamnade vi uppe på slottet för “Afternoon tea”. Ni får gissa vilket slott det var.

20504149_10155458892270097_1207325282_n 20464656_10155458891890097_1111566761_n 20428341_10155458892485097_967086994_n

Imorgon bär det av nedåt och det ska bli spännande att se vad vi får för sluss-kompisar då. Kanske blir det en “Le Boat”, hyrbåtarna som vi hört faktiskt är de man ska akta sej för här i kanalen, fast en och annan “Silver Buccareer” ska man nog också hålla sej undan för.

DSC_0813, Banavie

Publicerat i Allmänt | 3 kommentarer

När Kaptenen blev rosenrasande.

För andra gången på några veckor så la vi till i gulliga Tobermory. För att allt skulle vara som vanligt så la vi oss på samma plats som förra gången och fick hjälp med tamparna av samma man, som visade sej vara pappa till Nicola, som vi lärde känna förra gången.

DSC_0150 Mull

Förstås blir det städande och tvättande när det bjuds både på marina med el och vatten, duschar och fina tvättmaskiner. Krabban sprang fram och tillbaka och tvättade. Det var då det hände.

Kaptenen som är lugnet själv och nästan aldrig blir arg, ja alltså lite normalt arg kan väl hända men rosenrasande, det blir han nog bara en gång om året, men nu exploderade han. En större motorbåt, var på väg in och skulle lägga sej bredvid oss. Båten kommer in helt utan fendrar och  föraren kan inte köra, så han kör rätt in i oss, trycker till ett block som i sin tur skrapar upp lack och trä på relings-listen. Skadorna hade blivit värre om inte Kaptenen rusat fram och parerat och det hade aldrig hänt om han hade haft fendrar. Sen fick gubben en utskällning utan dess like, så hans hår nästan stod på ända. Kaptenen fullkomligt idiotförklarade gubben hur han kan vara så infernaliskt korkad att komma in utan fendrar i en hamn.  Ja, ordvalet var inte direkt så här fint….. Jösses!

Krabban kom just från tvätten och det var ingen munter Kapten hon mötte. Han sa också åt gubben att det var bara att lösa det här. Fendrar förresten, fanns förvånande nog på båten och de togs fram i efterhand men då var det ju så dags. Gubben höll sej på sin båt ett tag och Krabban tog för säkerhetsskull kort på både deras båt och skadorna. Efter ett tag kom gubben lommande och undrade hur detta skulle lösas. Kaptenen, som nu var lite lugnare sa, efter att gubben inte hade någon ide alls, “Jag ser tre alternativ. Antingen så hämtar du dina försäkringspapper eller så betalar du direkt eller så tar jag fram hammaren och gör ett hack i din gelcoat!” Gubben såg lite förskräckt ut och sa, “Va? Skulle du göra det?” “Javisst” sa Kaptenen, fast det skulle han förstås aldrig göra men det visste ju inte gubben. Försäkring ville gubben inte ta i tu med så han valde konstigt nog betalning.

Skadan är bara kosmetisk så det går så klart att göras fin igen men slipning och lackarbete är verkligen tidskrävande. Det var bra också att det fick “svida” lite för gubben för nu kommer han antagligen aldrig att gå in i en hamn utan fendrar i alla fall.

20370286_10155444209635097_917551952_n

Men sen blev det mycket roligare. På eftermiddagen dök våra vänner, Ola och Annette upp med sin båt s/y Lilla Anna. Med sej hade de också gastarna Anita och Klas. Ett kärt återseende blev det förstås och dagen till ära hade Annette och Ola 33-årig förlovningsdag. Där ligger vi i lä minsann.

DSC_0721, Tobermory

Bubbel blev det förstås och mycket babbel också. På kvällen åt vi en riktigt god middag på Restaurangen “The Galleon Grill”.

20403509_10155444209805097_647538609_n

Kaptenen tyckte att det nog var bästa maten hittills i Scotland och Krabban kunde inte annat än att hålla med. Vi försökte utnyttja tiden på bästa sätt eftersom Lilla Anna redan nästa förmiddag skulle ge sej av mot Irland. Verkligen kul att vi hann träffas och fick krama om Annette och Ola innan de försvinner mot varmare breddgrader. Nu är det deras tur att ge sej ut på äventyr.

DSC_0726, Tobermory

Märkligt nog blev det varmt här i Skottland också så när Krabban och Kaptenen gav sej ut på en runda i naturen senare på dagen, hade Krabban shorts på sej. Mäktigt!

20370872_10155444208945097_2850682_n 20427921_10155444210095097_1593602026_n

Mäktigt var naturen ut efter vandringsleden också. Rätt kuperat emellanåt så det var bra ben och “flås” träning. Både vattenfall, bäckar och en sjö full med vita och gula näckrosor passerades.

20370963_10155444210685097_930227986_n 20401261_10155444210345097_1673173492_n 20292123_10155444210830097_1120441664_n 20400924_10155444210175097_629986860_n

Kul också att vi även den här gången hann träffa våra Skotska vänner Robert och Nicola. Dessutom träffade vi en trevlig australiensisk kille, Benji, som har cyklat från Melbourne till Norge.(!) Bitvis har han mönstrat på båtar med sin cykel men nu är han i Skottland där han köpt en liten båt för att lära sej segla under sommaren, för att sen kunna fortsätta jorden runt på sitt ”cykel & segel” äventyr. Som hjälp har han nu några veckor med sej en Norsk vän, som har seglat tidigare. Ungefär som en Australiensisk “Skinnarmo” på något vis. (earthodyssey . net)

Det närmaste äventyret för oss var att ta oss till Oban där vi så klart ska besöka destilleriet, spankulera omkring samt bunkra lite.

DSC_0734, Oban DSC_0761, Oban

Snygg segling fick vi under dagen, i sol men med en aning “krispig vind” och på eftermiddagen la vi till i marinan. Marinan ligger förresten på en egen liten ö just utanför staden, så vi får åka färja över. Eller färja och färja förresten, det är en gammal arbets/fiskebåt ungefär. Efter färgglada Tobermory verkar onekligen Oban minst sagt lite grå men även en grå mus kan glimma i kvällssolen.

DSC_0770, Oban DSC_0771, Oban

20292285_10155444210970097_1907069781_n

Publicerat i Allmänt | 6 kommentarer

Värme fnatt.

Efter att ha svängt höger och lämnat våra vänner så bestämde vi oss för att ta en ankring på ön Rona,  som vi fått tips om av en båtgranne på Irland. En fin segling och, kors i taket, uppehåll fick vi. Ankringsplatsen var skyddad och bra och längst in låg det några båtar.

DSC_0596, Ronda

På ön fanns ett hus, en får-bonde som höll på med diverse byggnationer här och där. Egentligen finns det toa och dusch i land men inte just nu när bonden var i byggtagen. Vi ansåg att vi nu var mycket närmare fastlandet men kan ni tänka er, inte ens telefontäckning fanns det. Åter igen, täckning som på stenåldern. Som vanligt hoppade vi ner i jollen och åkte in till land. Vi hade plan på att gå upp på höjden. Efter 200 m trasslade vi in oss i risbuskar och hittade en stig upp. Ja, där stod vi sen i en ljungbädd, omgiven av ännu lite högre kullar och berg och ingen telefontäckning.

DSC_0586, Ronda DSC_0587, Ronda

Kaptenen och Krabban tittade på telefonerna och varandra. “Äh, vi går ner igen” och så blev det. Det stod ett litet anslag att bonden ville ha ett pund för “landstigning. Det var lite ovanligt och inget som vi sett någon annan stans. En fin och stilla kväll blev det i alla fall. Det var en bra ankring men så snygg som “tipsarna” tyckte var det faktiskt inte enligt våra mått mätt.

DSC_0592, Ronda

Ingen vind betyder motorgång. Ibland fruktansvärt tråkigt och irriterande men den här dagen var det trevligt, bortsett från allt brummande. Resolute gled stilla fram och det var soligt och varmt. Just det, soligt och varmt! Krabban som som vanligt hade klätt dej för Ishavet började skala av sej lager efter lager och strålade i kapp med solen. “Men det är ju helt härligt!” utbrast hon stup i kvarten. “Det verkligen vackert här i kanalen” fortsatte hon.

DSC_0603, Ronda DSC_0608, Plockton

“Nja, alltså det är faktiskt inte en kanal utan ett sund, ” sa  Kaptenen. Perspektiven har verkligen förändrats. Det som förr var stort och långt har nu blivit litet och kort. Efter att ha varit på så mycket stora och öppna hav så känns allt i den Skotska skärgården så nära. Förut var 35 nm långt, idag är det en kort dag.

På färden ner till Plockton, dit vi var på väg, möttes vi av ett helt gäng busiga delfiner och det var fullt med stora feta sälar hela vägen. Man kan nästan förstå att det är säl-rikt när turbåtarna vågar ha sådana här skyltar.

DSC_0620, Plockton

Det var som sagt soligt och varm, väldigt varmt. Krabban hade tillslut bara linne och shorts och fick nästan glädje-fnatt av att äntligen få lite “sommar”. “Men, känner du, vad härligt!” ropade Krabban till Kaptenen. Jo, nog kände han det minsann. “Jag får värmeslag” sa han och hoppade skyndsamt i shortsen. “ Jag hade ju nästan vant mej vid kylan”. Det är sant, efter att ha frusit så länge så var det nästan chockerande att få känna värmen igen.

20196890_10155425400290097_278353309_n

Ankringen i Plockton var snygg och den lilla byn gullig, en bra plats att vara inblåsta en dag. Till och med ett “Harry Potter tåg” kom tuffande förbi rätt var det var.

DSC_0635, Plockton DSC_0633, Plockton DSC_0641

Ja, sen återgick allt till vardag igen och påpälsade fortsatte vi söder ut. Vi hade ett nytt tips på gång. Det finns en, enligt reklamen, gourmé pub, The old Forge, som är Skottlands mest svårtillgängliga pub. Det går inga bilvägar dit men det går att vandra 12 mil eller komma båtvägen. Båtvägen passade oss bra och la till på en av pubens bojar.

På vägen dit passerade vi strömmande vatten, säl-familjer, vackra vyer och en bro.

DSC_0679 DSC_0667 DSC_0656 DSC_0666

Helt plötsligt ser Krabban något i ögon vrån, en örn!! En riktig örnarnas örn, vad den nu kan heta. Vet ni? Krabban var helt lycklig att hon hann fånga den på bild. ”Jag är nästan snabbare än Lucky Luke” sa hon.

DSC_0675

Så är vi framme i viken. Glada i hågen traskar vi in på puben för en pint och eventuellt en bit mat.

DSC_0693

Vi möts av en dryg och näst intill otrevlig typ i baren som med en riktigt trist attityd upplyser oss om att vi inte kan komma “instövlandes” i mitten av juli och tro att vi kunde få ett bord. Till saken hör att det trodde vi inte alls, vi undrade helt snällt och trevligt om det fanns möjligheter till att äta där.  Vi satte oss ner med våra Guinness och Krabban blängde lite då och då på mannen. “Det där är ingen riktig Skotte” sa Krabban och Kaptenen höll verkligen med. Skottarna är fantastiskt trevliga och tillmötesgående. Efter att ha läst alla fantastiska artiklar som lovordade servicen så frågade Krabban om det var “Robertson’s” som fortfarande ägde stället. “Nej, vi köpte det för 6 år sen” sa mannen som visade sej vara någon hotellperson från Belgien. Det förklarar saken tyckte Krabban. Till slut så fick vi ett bord i den tomma matsalen. Maten var inte heller gourmé förresten. Dock ska sägas att det är en mycket fin vik med många välbesökta vandringsleder runtomkring så visst är det värt ett besök, för naturens skull.

DSC_0692

Det där med perspektiv förresten, skaldjur som räkor och kräftor är helt enastående på västkusten och Kaptenen utbrast “ Åh, vad vi ska äta mycket skaldjur när vi kommer hem!” och Krabban kunde bara hålla med. Nu styr vi mot gulliga Tobermory där Kaptenen, av den lokala fiskarens barnbarn, köpte och kokade fina små havskräftor som blev fantastiskt goda. Hoppas pojken sitter kvar på torget i dag och att solen kommer tillbaka. Hoppas, hoppas.

DSC_0213 Mull

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

En riktig ”Helan går”

De här Skotska små öarna har ganska roliga namn. Tidigare, när vi tittade på Lunnefåglar var det Lunga och där efter åkte vi till Canna och sen Sky. Canna, en liten ö med i stort sett ingenting mer är några gamla kyrkor och ett café men förstås massor med vackert grönt.

DSC_0504, Canna DSC_0499, Canna

Inte ens telefontäckning fanns det. Kontakten med världen i form av telefoni och wifi är helt fascinerande dåligt här på Skottlands västsida. Krabban och Kaptenen börjar tro att de kommunicerar med röksignaler eller med vandrande fåraherdar. Därför är det också lite haltande med inläggen.

Vi tog jolle in från ankringen för en promenad på ön. Det är alltid lite pyssel med jolleförtöjningar så här i tidvatten. Hur högt eller lågt kommer vattnet att gå och var kommer jollen att ligga då? Det är lite frågeställningar som Kaptenerna roar sej med medan damerna bara skrattar.

DSC_0482, Canna

Några som verkade trivas på ön var i alla fall korna, och den här gången är det en äkta “Helan går”. Det känns nästan som om de är lite av “Hippie kossor” på något vis. Men söta ändå, för att vara kor.

DSC_0490, Canna DSC_0493, Canna

Även några feta får spatserade i grönskan. Kolla in blinda baggen. “Blinda” för vi tror verkligen inte att han ser något alls med de hornen. Snacka om felplacerade horn men å andra sidan verkade tackorna styra upp honom, så det funkade nog ändå.

DSC_0508, Canna

Nej,  nu var det ett tag sen vi provade whiskey, så då styrde vi förstås i riktning mot Tallisker på den stora ön Sky. På vägen in på den långa fjärden passerade vi “jättarnas skateboard ramp” och sen konstaterade vi häpet att “oj, det är visst tättbefolkat här!”

DSC_0524, Tallisker DSC_0530, Tallisker

Här är förresten ett exempel på tidvatten.

DSC_0537, Tallisker DSC_0540, Tallisker

Nya flytbryggor har och håller på att installeras och Resolute och Sofia la sej i pool-position för destilleriet.

DSC_0534, Tallisker

På agendan stod lite mat, en whiskey-tur, där till och med Krabban hittade en god whiskey, och därefter middag hos Magnus o Tiina. De två andra båtarna Aliara och Skuggfaxe anslöt på Sofia lite senare på kvällen.

Vindar och riktningar kommer och går så det är bara att ta väderfönstret som kommer även om det verkligen ösregnar. En riktigt blöt transport blev det till, vad vi trodde skulle vara en trevlig liten by, Dunvegan. Här skulle vi också ligga och gömma oss för lite hårdare vindar. Ja, men allvarligt, vad är det för fel på de som skriver pilotböckerna? (Seglingsguiderna). Dunvegan visade sej vara en by på dekis. De skyltade så fint till Sky’s äldsta bageri, men det  verkade ha transformerat sej till pizzeria och sen stängt.

DSC_0549, Dunvegan

I det här skjulet såldes grönsaker och frukt. Det kanske inte inbjuder direkt till att titta in men faktiskt hade de rätt fina grönsaker och butiken var i paritet med vad vi kunde hitta i Karibien. Väldigt begränsad.

DSC_0553, Dunvegan

Kan det vara så att de gett bort alla pengarna? I alla fall skulle man nästan kunna tro det efter att ha sett den här skylten.

DSC_0550, Dunvegan

Ett ”gatukök” fanns det i alla fall och om ni tittar noga så finns det en camping längre bort som tydligen röstats fram till en av Scotlands finaste. Då undrade vi just hur de andra ser ut. Nåja, från båtarna hade vi snyggare utsikt i alla fall.

DSC_0547, Dunvegan DSC_0555, Dunvegan

Nå, är vi i Skottland så måste vi besöka ett slott i alla fall, så det blev en utflykt. Vi var ju ändå inblåsta. Slottet var ett av de äldsta Skotska slott där det faktiskt ännu bor en klan, MacLeod. En aning changerat, men kanske inte var så konstigt, det ligger i ju ändå i Dunvegan men vyerna var fina.

DSC_0561, Dunvegan DSC_0570, Dunvegan DSC_0571, Dunvegan

Trevligt var det i alla fall med ett slottsbesök och kul med en utflykt mitt i allt blåsande och regnande tyckte vi alla fyra.

DSC_0560, Dunvegan

Morgonen efter bjöd på uppehåll och bra vind. Både Resolute och Sofia kastade loss och hade som tanke att gå rakt västerut mot mitten av yttre hebriderna. Som långseglare så är vi ganska vana med att planer ändras snabbt och det blir nya beslut. Den här gången så ändrades planerna under gång. Resolut tog höger runt Sky medan Sofia fortsatte rakt fram mot Stornoway, för att ansluta till de två andra svenskbåtarna som var påväg upp dit. Kaptenen och Krabban bedömde att väderläget för att ta sej tillbaka mot Caledonian Canal inte precis såg fördelaktigt ut. Ja, så då fick det bli luft-kramar och släng-pussar till Magnus och Tiina.  Tack för härliga dagar tillsammans.

DSC_0221 Mull

DSC_0559, Dunvegan

Publicerat i Allmänt | 4 kommentarer