Darriga ben

Nu har vi tagit oss till den lilla fina vulkanön La Gomera som ni strax ska få höra lite om men först en revidering. Vi skrev ju tidigare att vi tyckte om Teneriffa. Det gör vi också fast bara halva ön (mitten, västkusten och norra delen). Det visade sej när vi åkte vidare efter kusten att det inte var mycket att ”hänga i julgran”. Inte särskilt snyggt, guppig ankarvik och en tråkig marina, San Miguel, fast vi träffade på svenskbåten Bengt där och det var kul. Marinerosarna var trevliga och så men det går inte att jämföra med Marinan i Santa Cruz. Den var, förutom att den låg så fantastiskt nära stan och hade fräscha toaletter o duschar, både trygg och livfull med allehanda långseglare och bobåtar, där barn, hundar, marineros och seglare sprang omkring huller om buller. Härligt! Vi träffade också svenska båten Pusan med Bjarne och Elsa, som var proffs på Kanarieöarna samt Norska båten Mosaik och vi bjöd på skandinavisk fika-träff. Här ser ni marinan i Santa Cruz.

dsc_0599 dsc_0602

Vägen till La Gomera var som sagt lite tråkig med ömsom motor och ömsom segling men plötsligt, i sundet mellan öarna, så dök det upp Grindvalar! (Vi tror att sorten heter så efter lite Google, helt orutinerat så har vi glömt att ta med bok om valar!) Kul att få påhälsning så nära i alla fall, dom är ju lite lagom stora tyckte Krabban.

dsc_0676

La Gomera så på håll ut att vara en spännande ö, och första intrycket stämde. Marinan är trygg och bra och ligger i en liten trevlig stad, San Sebastian, med ca 8000 invånare. Ön har 24000 invånare totalt.

dsc_0682 dsc_0686 dsc_0696

Både Krabban och Kaptenen var sugna på en utflykt och det bestämdes att en bussresa med lokalbussen till andra sidan ön skulle vara en bra början. På hissnande vägar bar det iväg men som vanligt blir det sällan som planerat. Krabban hade läst om en by där det gjordes keramik på traditionellt vis så, vips,  blev det ett stopp där. Efter att ha hamnat i ett myller av turist-tyskar och gått lite in och ut på ställena konstaterades att det här minsann var ett turist-trams. Det kändes som om de satt ut gamla faster Juanita på en pall och sagt åt henne att gno med skeden i leran medan de andra stod inne och tog hutlöst betalt.

dsc_0698 dsc_0702

Efter att ha hittat en kopp kaffe i en bar, där det för övrigt hängde hundratals nyckelringar som samlats under åren, så konstaterade vi att det var över en timme tills nästa buss skulle komma. ”Nä men då går vi väl ner” sa Kaptenen och efter att en informationstavla konsulterats så blev det också så. Inte precis superförberedda, men vi hade vatten, kamera och ett sockerpaket i fickan. Krabban samlar på sockerpåsarna som kommer med kaffet. (Det är bra att plocka fram när det dyker upp gäster som vill ha socker i kaffet.) Med skräckblandad förtjusning vandrade Krabban och Kaptenen nedåt på bitvis branta och steniga vägar.

dsc_0713 dsc_0725

Vissa partier hade Krabban svårartad höjdskräck och fullkomligt limmade sej vid berget, långt ifrån kanten. Trots detta så kunde vi inte annat än njuta av den otroligt vackra naturen och eftersom det här tog hela dagen, verkligen hela dagen så vande sej till och med Krabban med höjden. Fast å andra sidan gick det ju nedåt.

dsc_0717 dsc_0723

Lunch intogs på en, för oss, mycket strategiskt ställe och sent på eftermiddagen var vi nästan framme i Valley Gran Rey. Många odlingar av bananer och potatis (!) passerades. Krabban tyckte det var extra kul efter som hon varken hade sett ett livs levande bananträd eller en bananblomma.

dsc_0730 dsc_0739 dsc_0740

Efter den ”nätta” promenaden på 8km från höjden 1050 möh och ner till havsnivån igen så var det skönt att vila benen på ett kafé och titta på havet, stranden och alla tyska turister innan sista bussen skulle ta oss tillbaka till San Sebastian.

dsc_0749

Bussfärden, som tog en timme och 40min ( ön är 14 km i diameter men vägsträckan är 51km ) på serpentinvägar där mötande bilar fick backa i kurvorna, var rätt nervkittlande, i alla fall för Krabban och det var på en aning trötta ben vi promenerade sista biten tillbaka till Resolute. Eftersom gårdagen var utflyktsdag så skulle dagen idag egentligen varit vandringsdag, men se det blev det minsann inte. Både Krabban och Kaptenen har svårigheter att ta sej upp för trappan idag och även om det bara skulle bli en utflykt så kan det nog vara bra för Krabbans nerver att få vila upp sej en dag eller två innan nästa bussfärd.

dsc_0738

 

Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Darriga ben

  1. Annette skriver:

    Goa härliga ni!!!

  2. Elisabeth, den avundsjuka skriver:

    Ni kompenserar för ert stillastittande vid överseglingar bra, tycker jag!
    Som vanligt underbar läsning!

  3. Kristina skriver:

    La Gomera verkar vara ett jätte fint ställe för vandring. Dit skulle jag gärna åka :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *