En kul upptäckt

Efter kanalöarna så styrde vi kosan mot Franska kusten igen. Vi bestämde oss för att ta några snabba stopp för att tillslut komma “runt kröken” ner till kusten vi Brest. Vi tittade ut några  olika alternativ till hamnar, som passade med djup för oss och som låg på lagomt avstånd. Vi seglade på i godan ro men sen sa det pang (igen) och uthalet till storseglet ville inte vara med mer. Tidigare, när uthalet till storseglet havererade i Brighton så förlorade vi ett antal små kulor som sitter inuti och fördelar tryck och gör så att seglet åker in och ut på ett bra sätt. Vi försökte få tag i nya men i England hade bara konstiga mått. Våra kulor skulle vara 8mm och i varje hamn så besökte Dennis den lokala skeppshandeln för att se om vi kunde få tag i nya. Så då har vi alltså haft lite för lite kulor i vagnen och det var väl inte så oväntat att det tillslut skulle protestera. Ja och de protesterade med besked så alla utom en stackars kula försvann. Nå, det var bara att rulla in och så seglade vi på förseglet istället.

Vi bestämde oss för att prova att gå upp till en hamn, Lezardrieux,  som låg uppe i en flod. Det visade sej vara ett bra beslut. Oj så fint det var att i sakta mak segla uppåt i floden. Vi la till på en pontonbrygga lite utanför hamnen och tog jollen in. Det var tre saker vi behövde fixa. Kulor, tvätt och bröd.

När vi kommer upp från hamnen så ser vi, tvärs över gatan, en segelmakare och granne ligger tvättomaterna. Vi knallar in till segelmakaren och på en blandning av Franska, Engelska och kroppsspråk så frågar vi efter dessa kulor. Han hummade lite och letade fram en liten påse kulor, i rätt storlek och frågade hur många vi behövde. När han fick klart för sej att vi förlorat alla så spärrade han upp ögonen och sa att det blev nog svårt….eller vänta lite. “Kom tillbaka om en timme” sa han och ja, då gjorde vi det. Undertiden fick vi tvättat och köpt bröd och sen stod vi där igen. När segelmakaren fick se oss så lyste han upp i ett stort leende och höll upp flera kulpåsar! Det visade sej att han ringt sin bror som ringt en kompis som ringt en granne….osv och på så sätt lyckats skapa ihop tillräckligt antal kulor. Tänk att i denna lilla by där tiden stannat så kunde segelmakaren utföra stordåd som inte ens riktigt välsorterade skeppsaffärer i de större städerna lyckades med.

Sånt är lite otippat faktiskt. //K

DSC_0871,L

 

 

Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till En kul upptäckt

  1. Annette skriver:

    Grattis till kulorna! En härlig historia, även om panget inte kan ha varit så kul.

  2. Lasse Angelin skriver:

    Det glädjer mig mycket att ”Denise” äntligen hittat sina kulor ;-))
    Enjoy din nyvunna status Dennis …

  3. Kristina skriver:

    Hahaha…. Det är så roligt att läsa bloggen! Kommer på mig själv med att sitta på toan och skratta högt :) Ni är underbara! Och tänk… Det löser sig alltid :)
    Kram från Ö:a i Vänern

    • Katarina skriver:

      Kul att du gillar bloggen. :) Ja visst är det konstigt, det mesta löser sej på ett eller annat vis, kanske inte alltid som man tänkt men ändå.

  4. Lisa skriver:

    Håller med Kristina att det är väldans kul att följa er på bloggen :-)
    Just nu gör jag mitt bästa för att anpassa mig till ”kontorsråtta” igen. Tur att vi fick en så varm och härlig avslutning på semestern på Karpathos!
    Ha det bra och hoppas ni slipper fler ”pang” på ett tag !!! KRAM

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *