En landkrabbas förvandling och nätfångst

Vi har avverkat över 2000 sjömil, alltså verkligen, 2000 sjömil! Förstår ni hur långt det är för en Landkrabba? Det är ungefär lika långt som, tja, tex från Göteborg till Spanien. Kaptenen och fler med honom säger bestämt att man inte kalla sej Landkrabba när man färdats så långt på havet och det ligger väl nåt i det förstås. Det är rätt konstigt det här med hur man tänker egentligen. När man tänker till på ena sättet så inser man hur mycket man lärt sej och vad mycket eftarenhet man fått med sej men om man tänker på andra sättet, så känns det ändå som om man är Landkrabba och inte kan särskilt mycket. Det är precis som med vad som helst, ibland känner man sej jätte bra och duktig och ibland inte alls. Det får bli en mental uppgift att jobba med, så gott det går, och försöka se till att det blir så lite “Lilla Nasse” dagar och fler “Pippi dagar”, ni vet “Det här har jag inte gjort förut, det måste jag vara jätte bra på!”. Det ska också sägas att inget av detta hade varit möjligt för Landkrabban utan den bästa av alla kaptener, nämligen Kapten Dennis!

DSC_0796, Jersey

Så tillbaka till vad man kan kalla sej eller inte. Om man då är en Landkrabba med hav/sjö erfarenhet, vad kan man då kalla sej? Finns det uppgraderingar för Landkrabbor? Det är klart att det finns fast det borde vara som i Scouterna då man får ett märke och en utnämning typ “hädanefter är du inte Landkrabba, nu kan du kalla dej Hummer…” ja eller nåt liknande. Tål att funderas på.

La Couruña (eller A Couruña som det heter på Galiciska) blev ett bra ställe att göra ett lite längre stopp. Vi fick fixat massor med saker på båten, klippte Kaptenen som för övrigt kom på att man inte alls behöver träna för att få magrutor, det är bara att ta en klippmaskin och fixa till på ett lätt och praktiskt sätt.

DSC_0319,A Coruña

Vi gjorde lite utflykter också. Förutom den till Santiago de Compostela så gjorde vi tillsammans med Liv och Magnus från S/y Nanny, en mycket trevlig utflykt till IKEA. Oj vad vi njöt av köttbullar och gräddsås! Shoppade förstås lite ditt och datt och så styrde vi stegen mot matavdelningen. En hel del godsaker inhandlades. Helt plötsligt så hör man Landkrabban utbrista i ett lyckligt utrop, “Kolla de har smågodis!!” Mycket riktigt, där fanns självplock med allehanda godis, kanske nu inte precis så många sorter som finns hemma men alldeles tillräckligt för att lördagsgodiset var räddat. Faktum är att det räcker nog till flera lördagar framöver också.

DSC_0225, A Coruña DSC_0235, A Coruña DSC_0276, Santiago de Compostela

Det var invasion av Svenska båtar i LA Coruña. Vi kunde räkna till i alla fall 8st för utom oss. En sak som man funderat över innan vi åkte var det här med ålder. Lite fördomsfullt hade vi föreställningen att det skulle vara mycket pensionärer ute men nix, så verkar det inte vara. Helt plötsligt så var Resolute och Nannys besättningar “lite äldre”. Skum känsla. Det var flera av båtarna som var småbarnsfamiljer och endel unga par. Det som Landkrabban tyckte var roligt, Norrbottning som hon är från början, var att en båt var från Kalix och en båt från Luleå.

När vi kände oss klara med La Couruña så fortsatte vi färden söderut. Efter en något “guppig” färd så kom vi in till en trevlig ankarvik  vid Ría de Camariña. När vi släppt ankaret och kollade om det satt fast så märkte vi att vi draggade. Dragga är när ankaret inte riktigt sätter sej i botten och båten liksom släpar med sej det. Det konstiga var att vi inte draggade normalt. Ja, så upp med ankaret igen för att ankra om. Men när ankaret var på väg upp så gick det väldans trögt och så plötsligt ropade Landkrabban till Kaptenen, “alltså, jag ser det men det är nåt konstigt på!”

DSC_0402, Camariña

Det visade sej att ankaret fastnat i ett stort och gammalt fiskenät som legat på botten. Det satt riktigt fast så tillslut fick Dennis hoppa i Jollen och med gemensamma krafter kom vi loss. Behöver vi säga att vi inte ankrade om på samma ställe. Nu ska vi ligga här och bara vara någon dag för att sen leta upp en ny fin ankarvik.

Förresten, det där med Landkrabbans nya namn. Om man tänker på att Kaptenen har väldigt lång erfarenhet av segling medan Landkrabban inte har lika lång och så tänker man på att Kaptenen Dennis är en lång och reslig man medan Landkrabban Katarina inte riktigt har växt upp lika högt, då borde man väl kunna säga att Kaptenen är en lång seglare och Landkrabban är en kort seglare. Då blir det ju helt logiskt Långseglaren och Kortseglaren!

226

Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till En landkrabbas förvandling och nätfångst

  1. Elisabeth, den avundsjuka skriver:

    Du är ju för härlig med dina resonemang! Kortseglare kan du inte kalla dig. Du har ju seglat 2000 sjömil. Det är låååångt!!

  2. Malin Nicander skriver:

    hej!
    Tack för dina berättelser, du är bäst! Jag tänker att du kan titulera dig Bästeman! När vi seglade skuta hade man skeppare och bästeman.
    Saxat från wikipedia:
    Bästeman är en befattning på mindre fartyg. Han är befälhavarens närmaste underordnade på ett fartyg som inte har en utexaminerad styrman.
    Kram på er!

  3. Monica Lindman skriver:

    Jag håller med alla här :) du är helt enkelt grym och bäst!!! Åååå vad jag är glad att ni har det så härligt! 2000 sjömil är ju grymt långt och ändå har ni fler härliga sjömil framför er!
    Kram Monica

  4. Gunvor Gunnarsson skriver:

    Hej! Lika kul att läsa din reseberättelse. Tack för tipset om magrutorna,sa Jerry. Kram.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *