En man som heter…

Om Resolute kunde tala så skulle hon nog säga att Henån på Orust är hemma. Här byggdes hon och här har hon tillbringat sina vintrar. Här blir också slutdestinationen för Kaptenen och Krabbans seglingsäventyr. Det blev ju liksom lite tvärstopp på sluttampen eller som Krabbans bror uttryckte det, “ Det blev en tydlig punkt för er resan och ska man göra ett avtryck i långseglarvärlden så passar det utmärkt med en inte alldeles helt vanlig avslutning”.

Resolute kommer alltså att bli kvar i goda händer hos OYS (Orust Yacht Service) för omplåstring och sen vintervila.

20979638_10155528486285097_1531097997_n, Henån DSC_0234, Henån

“Ja, men hur blir det nu då?” funderade Krabban och Kaptenen svarade, “Ja, det kan man undra.” Sen tittade de på varandra och Krabban sa, “Jaha, men då är vi väl helt enkelt framme då, så lite bubbel är väl ändå på sin plats”. Det tyckte Kaptenen också och så skålades det för en alldeles makalöst fantastisk resa och äventyr. Det kommer så klart lite summering och funderingar framöver men just nu är det ett helt annat fokus.

20986528_10155528485775097_1962187695_n, Henån IMG_1680_1024

Eftersom det nu blev ett tidigare stopp än beräknat så utkristalliserade sej ett härligt kaos. Resolute ska för utom att bli lite piffad också tömmas på hela bohaget.

DSC_0230, Henån DSC_0232, Henån

Det kanske inte verkar så krångligt vid första anblicken men här måste det tas i beräkning att vi inte har någon bil, inget förråd och inget boende. Både Krabban och Kaptenen var en aning villrådiga till att börja. “Vilken ände ska vi börja i” undrade Kaptenen. “Vi får väl helt enkelt börja nysta i en tråd och så ser vi hur det går” sa Krabban. Så, då började vi nysta och kan ni tänka er, det mesta verkar lösa sej på ett bra sätt. Chris-fixaren i Henån rykte in och löste tillfälligt en bil samt förrådsförvaring för jolle och utombordsmotorn. Vår vän Nicke och Anette tog med sej hela bilen full, när de kom upp för att titta till oss. Ett Shurgardförråd blev det också som mellanförvaring. På något vis känns det i alla fall bra att de har en fyr som logga tyckte Krabban.

21100717_10155536606965097_1539061908_n

Sen var det det här med en bil, en mer långsiktig lösning. Kaptenen spanade in en annons om övertagande av en bil på privat leasing. Ett kortare kontrakt som innebär att vi sen kan fundera ut hur vi vill ha det med bilar längre fram, när allt har kommit mer i ordning. Det var nu vi kom i kontakt med en man som heter…ja vi kan kalla honom Ove.

Officiella övertagandet skulle vara 1/9. Efter första samtalet med personnummer osv så var allt frid och fröjd. Krabban var godkänd och Ove fick papper med posten så då kunde vi träffas och skriva pappret. Kaptenen, som skötte snacket, sa att då kanske vi kunde ta över bilen direkt och betala för de återstående dagarna. Men se det ville absolut inte Ove, för tänk om något skulle hända med bilen. “Men vi kan skriva ett papper att vi tar ansvar” försökte Kaptenen och förresten blir det samma för oss. Vi skriver och då har ju du bilen. “Den ska bara stå på min tomt” sa Ove. “Ja, men tänk om det t.ex kommer en hagelskur som bucklar plåten” sa Kaptenen “då får vi ju med oss följdskadan i så fall”. Nu blev Ove lite nervös och frågade, ”vill ni inte ha bilen?”  “Absolut, det vill vi men det skulle verkligen underlätta för oss” sa Kaptenen. Ove, den nervösa mannen ville ringa till Toyota igen och det gjorde han var på han genast ringde tillbaka och pratade hit och dit om papper betalningar och annat. När Ove kändes nära ett hysteri-anfall fick Kaptenen lugna ner honom med att säga, “Vi skriver på onsdag klockan ett och tar bilen den första”. Då fick Ove frid för kvällen.

Onsdagen kom.  “Det är nog bäst att vi lugnar Ove och skickar ett sms om att vi kommer” skrattade Kaptenen. Det var en god tanke för strax där efter kom ett svar från stackars nervösa Ove. “Hur känner jag igen er?” frågade han.  Då bröt Krabban och Kaptenen ihop totalt. “Skriv att vi har en nejlika bakom örat” skrattade Krabban. (Det gjorde vi naturligtvis inte men det hade varit roligt att se hans min). När vi anlände till Toyota så såg vi Ove på långt håll. Det gick verkligen inte att ta fel. Shorts, träningsoveralls jacka, vita tubsockor och ja, han var bara Ove helt enkelt. Vi vinkade glatt från vår lånade “jobbar-truck” och han tittade misstänksamt på oss. Först när han försäkrat sej om att det var Kaptenen log han nästan. Efter lite pappers excercis hos Toyota killen, med Oves noggranna överseende (vi har lite på känn att bilhandlarna där mycket väl känner till Ove), så var det klart. Nu har vi nästan en bil. Den står på Oves gård och vi tar över den 1/9. Vi orkade inte stå och vänta på att få ett svar av Ove på om han kan tänkas släppa bilen på eftermiddagen den 31/8. Ove fick åka hem och fundera. Vi får se om han törs vara lite “wild and crazy” och vågar släppa bilen en kväll tidigare. Så här fin ser den ut i alla fall.

21040761_10155536480715097_1946507575_n, Göteborg

Det återstår fortsatt en hel del jobb med städning, tvätt och tömning av båten men en liten paus för öppna varv i Ellös, dit Kaptenen förresten hjälpt XLNT yachting med att köra ner utställningsbåtar, samt båtmässa på Marstrand får det bli. Kanske vi också kan klämma in någon bastukväll i fina Kungsviken, det är ju så välgörande för hårt arbetande kroppar.

20988081_10155528486115097_1505429814_n, Kungsviken

21040747_10155536480805097_930832732_n, Henån

Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till En man som heter…

  1. Jens skriver:

    Välkomna ”hem” ! Vi har ju följt er lite på resan hemåt efter att vi träffades i ST Lucia. Nu är det bara att rusta igen och så kommer ni på kaffe till Vasa nästa sommar 😉 Ha en trevlig fortsättning på hösten. Häls. Jens, Johanna och Leonie

  2. Thomas Veber skriver:

    Så härlig läsning, men så sorgligt att resan är slut. Men själv har jag faktiskt tyckt att det har varit förvånansvärt bra att komma hem (det hade jag inte trott!).

    Många hälsingar från Kattegat,
    Thomas

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *