Land i sikte!

Ja, Krabban fick precis som hon önskade för överfarten över Nordsjön mitt på sin födelsedag. Den blev riktigt bra. Efter att ha lämnat “lerpölen” Granton, vid högvatten förstås samt stannat till och tankat så började vi tuffa ut. “Hej då Skottland” ropade Krabban och det kändes allt lite speciellt att på sin födelsedag börja sista etappen på vårt äventyr. Krabban tänkte att tårtan skulle få vänta tills vi kom fram men Kaptenen överraskade så till kvällsfikat trollade han fram en tårta! En liten söt tårta med både sylt, banan, grädde och jordgubbar. Den var mycket finare än vad bilden visar för just innan fotot så kom det en våg som välte lill-tårtan så här är den alltså lite “i- hop-lappad”. Men där fick Kaptenen minsann en guldstjärna i kanten av Krabban.

Födelsedagen till havs bjöd på fina vindar, ja lite motor i början, och en underbar solnedgång.

Nu hade vi också tid till att reflektera över Skottland. Vi gillar Skottland om vi bortser från regn, långkalsonger och super-dålig telefonteckning. Skottarna är fantastiskt trevliga, whiskyn så god så till och med Krabban hittade några nya sorter. Men bäst är allt naturen. Oj vad vackert. “Ibland känns det som att segla i Abisko” sa Magnus på s/y Sofia och det stämde verkligen.

Av de små samhällena gillade vi Tobermory och Plockton allra bäst och av de stora Edinburgh. Kanalerna föresten, de var också fina där Crinan ligger i topp.

På det stora hela har Skottland levererat men det kändes helt rätt att sen styra raka vägen mot Sverige med lite varmare vatten och förhoppningsvis fint väder.

Förutom lite krångliga vågor, som stoppade upp lite fart emellanåt, så fick Resolute sen verkligen upp farten på över Nordsjön. Det var som om hon kände på sej att vi var påväg hem. Vi passerade oljeriggar, lastbåtar och fick också ett långt besök av ett stort gäng av våra vänner, delfinerna. Riktigt stora och med trubbig nos, lite oklart vilken art men så härligt att se.

Ett kvällspass när Kaptenen sov så fick Krabban nästan panik. Det var en molnig natt och allt var lugnt på havet, inte mycket båt runt om. När watch commandern blinkade så tog sej Krabban en titt runtom och helt plötsligt fick hon syn på något rakt för över. Adrenalin påslag direkt, för det var något stort och lysande. Inget AIS så det var inte en båt  med AIS. Var det en stor båt utan??  “Men, f-n vad är det egentligen? “ sa Krabban med lite panik i rösten till sej själv. Stort och rödorange ljus och det kändes nära. Krabban slet fram kikaren och där, där såg hon det. Det var….månen som var på väg upp inbäddad i moln. Så klart var det en lättnad men lite pinsamt samtidigt. “Men herre gud, det här ska jag aldrig berätta för någon” sa Krabban till sej själv.

På slutet fick vi till och med möjlighet att lufta genackern och sen såg vi det, och Krabban skrek “Laaaaaaand i sikte!!”. Vi skymtade Väderöarna i horisonten och strax där efter anlände vi i strålande kvällssol.

Väl framme möttes vi av Tiina och Magnus, på s/y Sofia som tog emot med bubbel. Det kändes verkligen speciellt att nu faktisk ha kommit till Svenska vatten. (Tack Tiina för foton)

Det ska bli härligt att med sakteliga mak ta oss söderut efter kusten och såklart behöver vi korsa vår egen linje, så Vrångö kommer det helt säkert att bli, där vi planerar en liten “hem-vinknings-helg” med picknick på bryggan i slutet av augusti. (Återkommer inom kort när det blir.) Intressant också att nu ha fått se så mycket ute i världen och kanske se vår fina västkust ur ett nytt perspektiv. Till er som funderar om det är klart med bloggandet nu så kan vi meddela att det är det absolut inte. Fortsättning följer, för resan pågår ännu lite till och nu ska vi bara njuta av sol,värme och varma klippor och så får vi se vad västkusten har att bjuda på.