Lissabon och den röda bussen

Från fina Cascai så går det pendeltåg in till Lissabon. Det tar ungefär en halvtimme och är ett smidigt sätt att ta sej in på. Väl framme så kom vi på den briljanta idén att ta en “Hop-on Hop-off” buss. Det är super turistiskt men i storstäder är det faktiskt inte så dumt,  eftersom man får en bra överblick över staden och kan hoppa av där man vill. När vi kom ut från stationen så såg vi den  röda dubbeldeckare som vi skyndade oss att hoppade på. Vi satte oss på övervåningen så att vi skulle se bra och kunna ta bra bilder.

När bussen började köra så uppstod en liten förvirring över vilken vilken rutt det var vi åkte på. Efter lite snurrande på den medföljande kartan så förstod vi att det var den blå rundan vi satt på och inte den röda turen, som vi hellre ville åka. Så blå blev det.

DSC_0099, Lissabon

Bussen hade fjädring och stötdämpare som antagligen var servade sist ungefär 1940 och det innebar att när “Rally-Kalle” körde, så gungade, skakade och guppade bussen så att vi nästan hade fullt sjå att sitta kvar på sätena. Landkrabban gjorde några tappra försök till att fotografera men det var helt lönlöst, det blev halva hus och sneda skakiga bilder.

Ja, där satt vi på den blå turen som gick runt och hit och dit, utanför det mesta egentligen. På det långa sträckorna, där det inte fanns något att berätta om, och de  var många, så fick man Portugisisk Fado-musik i öronen. För en liten kort stund kan det väl vara trevligt men efter ett tag så skavde det verkligen i öronen av denna tragiska musik. För att krydda det hela så satt det en tysk familj bakom oss, där damen i familjen inte riktigt förstod att hon hade lurar i öronen när hon pratade. Ja ni förstår, ganska högt!

DSC_0006,Lissabon

När det sen började regna, ja då gick vi ner en våning. Där satt vi sen i en skramlande buss, med inte särskilt bra vy, fast det gjorde ju i och för sig inte någonting, och delade på ett par hörlurar med tragisk Fado-musik, eftersom Dennis råkat trampa sönder sina när vi gick ner. Sen gick vi av. Vi hade nog varit mer nöjda om vi tagit en “tuk-tuk” moppe, ja eller kanske inte “Hightower” förstås.

DSC_0001,Lissabon

En stark gissning är att det kommer att dröja ett tag innan vi är turistbuss-turister igen.

När vi istället började promenera så kändes livet mycket bättre. Nu hittade vi ett till “sim-kort” som ger oss obegränsat med internet för €15 i 10 dagar. Bara en sån sak kan man bli lycklig av och när vi sen fick i oss lite lunch så gick resten av turistandet toppen.

DSC_0065,Lissabon DSC_0066,Lissabon DSC_0080,Lissabon

Porto och Lissabon är lite lika som städer men skillnaden är att Porto har en själ och så känns inte Lissabon. Det var i alla fall trevligt att strosa omkring och visst finns det en hel del att titta på. Mycket fina byggnader med deras vackra kakel bland annat.

DSC_0041,Lissabon DSC_0034,Lissabon

Det är inte mycket  urgamla lämningar kvar i staden sen den stora jordbävningen på 1700-talet, men de få som finns kvar verkar man vara lite noga med. De två män som grävde alldeles intill den gamla muren hade tillexempel en “övervakare”.

DSC_0052,Lissabon DSC_0058,Lissabon

Påväg tillbaka till tåget så var det inte utan att vi fick lite längtan till Göteborg då vi såg Lissabons “Älvsborgsbro”, ja eller som våra svenska båtgrannar, killarna i Amiga har döpt om den till, “Håkan-bron”.

DSC_0085,Lissabon

Det blev i alla fall en trevlig dag i Lissabon men det kändes rätt skönt att komma tillbaka till mysiga, fina Cascai igen.

DSC_0090, Casai DSC_0091, Casai DSC_0092, Casai

Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Lissabon och den röda bussen

  1. Gunvor Gunnarsson skriver:

    Godmorgon! Det är såå mysigt att få resa med er. Så duktig du är på att beskriva allt Katarina. Kram till er Gunvor o Jerry?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *