När Resolute fick lerbad.

Det var inte precis en lugn resa som vi fick de första 12 timmarna när vi lämnat Iverness. Strömmar och tidvatten var perfekt men vågorna var helt pucko. Inte särskilt stora alls men väldigt jobbiga så det kändes som vi åkte i en stor torktumlare. Krabban fick till och med ta fram “kräk-hinken”,  mest för säkerhetsskull. Tillslut la sej vågorna och allt gick fint efter det. Det gick fint ända fram till Edinburgh. Där skulle vi gå in i Port Edgar marina. Ja, vi åkte under den maffiga bron och började åka in.

20707470_10155492308090097_291512236_n

Vi kom halvvägs sen fastnade vi nästan i leran. Visserligen var det lågvatten men det skulle inte spela någon roll, fast det gjorde det. Vi vågade inte försöka med risk för att fastna. Inte precis guldläge när vi trötta och hungriga, efter 30 timmar, nu behövde hitta alternativ. Ännu en gång, vad är det för fel på folk som skriver pilots i Skottland?? Nå, efter dubbel och trippelkoll så bestämde vi oss för att chansa på Granton marina. Där skulle det finnas en muddrad “ränna” där vi borde kunna ligga. Ja, så då blev det så att vi med tungan rätt i mun kröp in till Granton och vid yttersta biten av bryggan fastnade vi i leran. Då knöt vi fast, eftersom vi visste att vattnet skulle stiga, och sköt upp problemet till dagen efter.

DSC_0023, Edinburgh

Dagen efter träffade tack och lov en trevlig engelsman som också låg vid bryggan med sin ungefär lika stora båt och han kände till den här “hamnen” mycket väl. Det lugnade både Kaptenen och Krabban. Det var sen verkligen en absurd upplevelse att se vattnet försvinna runt om kring. Kaptenen hade mardröm på natten om att Resolute fastnade för evigt i leran och det kan man ju förstå när djupmätaren visar det här.

20707567_10155492308210097_1044291037_n

I praktiken innebär det att hela kölen sjunker ner i den lösa leran när det är lågvatten. Granton marina är ingen marina. Verkligen inte.“Helt enkelt en brygga utan el i en lerpöl”, som Krabban uttryckte det. Det är faktiskt mycket märkligt att Skottlands huvudstad inte har en rejäl och vettigt djup marina.

DSC_0952, Edinburgh DSC_0024, Edinburgh DSC_0953, Edinburgh

Muddringen av rännan här i Granton har gjort sitt och det blir en slags lös lera som kölen på båten vaggar i, när det är som lägst. Vid lågvatten ser det ut så här runtomkring, där det inte är muddrat. Lite spänning i vardagen helt enkelt.

DSC_0026, Edinburgh

Fördelen med Granton är i alla fall att det är närmast stan. Om nu inte riktigt marinan infriade våra förväntningar så gjorde verkligen Edinburgh det.

DSC_0053

Vilken maffig stad!

DSC_0016, Edinburgh DSC_0031, Edinburgh DSC_0995, Edinburgh DSC_0005, Edinburgh

Vi har verkligen turistat oss i dagarna tre och kors i taket, vi hade riktigt tur med vädret också. Mestadels har vi gått till fots men även lokal-bussar, dubbeldeckare förstås, har åkts både hit och dit. Nu under augusti är det festivaler i massor. Bland annat en stor som heter Fringe. Då stängs gator av och överallt är det uppträdande, musik, akrobatik, konst, teater, shower, ja nästan vad som helst. Det mesta är dessutom helt gratis.

DSC_0976, Edinburgh DSC_0985, Edinburgh DSC_0998, Edinburgh DSC_0955, Edinburgh

Vi tog en paus på den här puben där vi kom att dela bord med två trevliga Skottar, John och Jim.

DSC_0975, Edinburgh

En mycket trevlig eftermiddag blev det och emellanåt så trillade det in grupper som gjorde korta sång och musik uppträdande.

DSC_0993, Edinburgh

Riktigt kul. Lite kul var också pubens historia. Deacon Brodie, som puben fått sitt namn efter, var en finsnickare under 1700-talet som snickrade skåp mm hemma hos folk. Han var väldigt högt aktad och var dessutom också stadsråd. Det var bara det att han hade ett hemligt yrke också, nämligen tjuv. Han gjorde vaxavtryck av husens nycklar där han var och snickrade för att på nätterna stjäla från samma hus. Han var väldigt lyckosam för ett tag men tillslut tog det roliga slut. Det är lite oklart hur det slutade för den gode Deacon Brodie. Myten säger att han var den som byggde Skottlands första giljotin och själv fick smaka på den medan andra säger att han blev hängd.

DSC_0975, Edinburgh

Lite krigs historia, vapen samt verkligen snygg utsikt fick vi också när vi besökte slottet, som tronar högt uppe över staden.

DSC_0006, Edinburgh DSC_0047, Edinburgh DSC_0043, Edinburgh DSC_0040, Edinburgh

“ Men allvarligt, hur mycket folk är det egentligen här varje dag?” sa Krabban när hon och Kaptenen var på väg ner igen och såg den aldrig sinande strömmen av människor. “Ja, kanske 10.000” sa Kaptenen. Krabban var tvungen att fråga en slotts-människa och Kaptenen hade haft rätt. Tänk er, 10.000 besökare varje dag under högsäsong. “Ja, då var det väl inte konstigt att det var hur lång kö som helst till kronjuvelerna” sa Krabban. Om ni undrar så hoppade vi över det, tog oss ner till lugnare kvarter där vi åt en helt fantastik pasta på restaurang Zizzi. Restaurangen är inte i kyrkan på bilden men i korsningen, långt där bakom, ligger den.

DSC_0052, Edinburgh

Stor handlat blev det också för i morgon eftermiddag, om leran släpper oss, så sätter vi kurs över Nordsjön mot Svenska vatten. Ungefär tre och ett halvt dygn beräknas det ta och då får vi passa på att smälta vår Skottlands-vistelse, så en resumé kommer framöver. Dessutom är det Krabbans födelsedag i morgon. “Det blir allt min konstigaste födelsedag” sa Krabban. “Det enda jag önskar mej är en lugn och fin överfart” fortsatte hon och det där med tårtan, den sparar vi nog tills vi är framme.

DSC_0950, Edinburgh

 

Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

En kommentar till När Resolute fick lerbad.

  1. Eva-Helen och Jari skriver:

    Grattis på födelsedagen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *