Nu drar vi vidare

Tjoho! Äntligen, kl 23:30 så lyckades bro-jobbarna manuellt öppna bron och släppa igenom oss väntande båtar. Det var nog vår lycka att Kanal kryssaren “Lord of the Glens” låg och väntade för dagen efter så meddelades det att det var enda manuella öppningen och det  kunde ta flera dagar innan bron skulle bli lagad. Tur!

DSC_0908

Vi turistade oss i Iverness och fick riktigt fina promenader.

DSC_0914 DSC_0924 DSC_0915

Utanför slottet så stod en stor staty av Flora McDonald. Flora hjälpte Bonnie prins Charles att fly undan slaget vid Culloden, utklädd som hennes kammarjungfru. Klart kreativt får vi väl säga.

DSC_0913, Iverness DSC_0919

En av dagarna så var det både sol och varmt på morgonen och Krabban tog på shorts. Det skulle hon naturligtvis aldrig ha gjort för det blev mulet och kallt senare på dagen. “Nä, jag får nog snart stanna och köpa ett par byxor” sa hon stup i kvarten, men Krabban höll ut så några byxor blev det inte. Krabban kände sej verkligen som en stelfrusen piggelin-glass när hon och Kaptenen äntligen kom tillbaka till Resolute. Lärdom. Om vistelse i Scotland, ta aldrig på annat än långa byxor.

Det har under resan här i Scotland besökts destillerier till både höger och vänster. De flesta är Kaptenens val, det är ju ändå han som är whiskeykillen. Krabban har inte varit mycket för det där med whiskey annat än att mest haft en liten “nessesär-flaska”. “Nessesär-flaskan” är bra att ha vid tillexempel ont i halsen, då det är väldigt effektivt att gurgla med whiskey eller vid magåkommor då kan en kork whiskey hjälpa till. “Nessesär-whiskeyn” kom även till pass som sårtvätt, när Krabban blev jagad och fick smalbenet överkört av en terränggående segway. Fast det är en helt annan historia från förr.

Det finns en enda whiskey som Krabban har gillat och det är “den gula”, det vill säga Glenmorangi.

DSC_0935

“Utav alla millioner destillerier här så vill jag i alla fall besöka Glenmorangi” sa Krabban. Det tyckte Kaptenen var ett bra förslag och så blev det en heldags utflykt till lilla staden Tain ute på vishan. Den dagen fick vi motion minsann. Efter att ha missbedömt tiden för promenad in till stan, så blev det en rask “power-walk”. Dessutom så kom vi fram till “fel” bussstation, det var bara lokala bussarna, den som vi skulle åka ifrån låg på andra sidan järnvägsstationen. Vi fick superbråttom. Kaptenen satte högsta fart med sina “älg-kliv”. Ni kan ju tänka er hur fort det går och Krabban fick ta fram sina allra bästa sprintsteg. Vi hann precis med och sen satt vi och svettades och skrattade på den skramliga bussen. Efter drygt en timme var vi framme i samhället men sen var det en längre promenad till destilleriet. Busschauffören som hörde att vi skulle till Glenmorangi sa att vi kunde få åka med en liten bit till, han skulle ändå lite längre fram. Skottar är verkligen ett vänligt och trevligt folk! Efter en promenad bland får och bilar så kom vi fram.

DSC_0927 DSC_0933

Krabban var nöjd att äntligen få besöka “sitt” destilleri. Den lilla sömniga staden Tain var rätt ståtlig med sina stenhus och blomarrangemang. Om det förresten är någon seglare som söker en manuell tvättbräda så finns det två här.

DSC_0936 DSC_0938 DSC_0940

Trötta, men nöjda med utflykten kröp Krabban och Kaptenen ner i båten och myste med lite film den kvällen.

I skrivande stund har vi nu tagit oss helt ut ur kanalen och satt segel mot Edinburgh, vårt sista stopp i Scotland innan vi sätter kurs mot Sverige. Ett väderfönster har öppnat sej och vi   prickade in “slack-vattnet” perfekt. (Slack är den tiden mellan att strömmen vänder då det är lugnare.) Vi hörs från Edinburgh om ett och ett halvt dygn eller så. Tjingeling så länge.

DSC_0928

Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Nu drar vi vidare

  1. Eva-Helen och Jari skriver:

    Glenmorange håller vi med om att den är god, det är också svenska kungens favoritwhisky!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *