Snygga öar och miljardärer

“Äntligen stod prästen i predikstolen”, det är de fem första orden i Gösta Berlings saga. Det och till exempel “Tinker Bell” som Paris Hiltons hund heter, är saker som man kan lära sej om man har vänner på besök. Det spelades Bezzervizzer, 10.000, Mig, Who am I och schack för fullt under veckan. Till gästernas förtret blev det storstryk i Bezzervizzer men återerövrade segern i Schack. Resten är som det mesta i Italien, lite oklart men vi kan konstatera att Elisabeth hade riktigt flyt i 10.000 trots rekord i “Malena-regeln”, som är när tärningarna trillar ner från bordet. Under veckan har vi hittat tre pärlor till öar. Förutom Ponza på Pontile Islands så hittade vi också ön Procutto, nej förlåt, Procida menar vi naturligtvis.

Där ifrån gick det en snabbfärja in till Neapel som vi hoppade på eftersom vi tänkt oss till Pompeji. Som alltid i Italien är det mesta oklart och så var fallet med “skip-the-line” guiden. Det var en kilometer kö och vi hade begränsat med tid för återfärden. Inträdet skulle kosta 13€ men sen hittade Krabban och Elisabeth en engelsk guide som skulle kostade 15€ så det lät bra. Vi betalade dock bara 13€ från början men det var väl i vanlig ordning Italien. Guiden babblade på och vi tittade på ruiner. Visserligen intressant men alla fyra hade helt andra förväntningar på vad som visades. När vi sen skulle avvika för återfärden så tänkte vi ge lite dricks till guiden men då visade det sig att det som vi betalat i början bara var biljetten in, nu skulle även guiden betalas, alltså 15€. Han såg lite snopen ut när han fick lite fickpengar. Snabbt fick vi skramla ihop till den stackars guiden. Det kanske vi kunde ha räknat ut från början att de vanliga biljetterna skulle tillkomma, men Krabban och Elisabeth tyckte minsann att det lät riktigt bra. Ja, så kan det gå och genast kändes Pompeji som en “ripp-off”.

Vi strosade omkring på Neapels smala gränder under eftermiddagen, ja eller egentligen strök vi efter väggarna för att hitta skugga, det var så otroligt varmt. Lite vattenhål, glassar senare tog vi färjan tillbaka till ön. Trots allt blev det en trevlig utflykt.

Nästa förmiddag tog Krabban och Elisabeth en promenad till andra sidan ön och tack vare “Dragspels-farbron” så fick tjejerna se riktigt snygga vyer medan killarna var kvar i båten och jämförde navelludd.

Sista ön blev den så kända Capri. Vilken cool ö!! Vi både fotograferade och åkte genom hålet på de berömda klipp-topparna som står en bit ut i vattnet.  Det var också fantastiskt varmt i vattnet så till och med Krabban gjorde kanonkulan från båten. Här kommer på allmän begäran fotobevis på att hon faktiskt låg kvar i vattnet också.

En vecka går fort när man har roligt och vi släppte av våra vänner i Sorrento, på fastlandet, där de skulle ta tåget vidare till Rom. Tack för en härlig vecka! Vi passade också på att skicka med lite soppåsar och sen åkte vi tillbaka till vår Capri-vik.

Capris klippor hade verkligen King-Kong varning och kanske var det här som inspirationen hittades. Observera huset på toppen av King-Kongs håla.

Det var i alla fall inte långt till berömdheterna kan vi ju konstatera. Lilla (ja i det här sällskapet) Resolute frotterade sej med lyxyachterna i viken. Den största, Rising Sun, var  över 100m lång, ACE kostade en miljon euro i veckan att hyra och den fula men stora Garcon hade både helikopter och ubåt för fyra personer. Alltså, vad ska man med en ubåt till undrade Krabban men kom sen på att det nog var för att rädda mannen på vatten-jetstrålen som åkte upp och ner framför båten.

Krabban hade teorin om att det nog var något jet-set jippo på ön. Det är inte så ofta som man har möjlighet att se så många stora lyxyachter på en och samma ställe. Nu blir det lite längre “ben” ner mot Italiens hålfot. Vi hoppas också på att få se vulkan aktivitet när vi på natten passerar ön Sromboli med sin gnistrande  aktiva vulcan och vem vet, kanske blir det ett lerbad också, det sägs ju vara så hälsosamt. Både Krabban och Kaptenen är lite tveksamma så det kan hända att det blir en och annan kanonkula istället.