Svensk ön och väntans tider.

Så har vår “Tour de Caribbean” kommit fram till det sista stoppet, St Martin.

DSC_0167

På vägen så stannade vi och tittade till vår andra “Svensk-ö” St Barthelemy, eller St Barts som den också kallas. (Guadeloupe, som ni kanske kommer ihåg, var svenskt mellan 1813-1814) St Barts blev Svensk 1784 då vi fick ön från Fransmännen i utbyte mot att de fick frihandelsavtal i Göteborgs hamn. Sen såldes ön tillbaka till Fransmännen 1878 och då inkluderat med ett frihandelsavtal för hamnen på St Barts i kontraktet, så St Barts invånare kan faktiskt tacka Sverige för att det gått så bra för ön.

DSC_0154 DSC_0133 DSC_0161 DSC_0136

Under den drygt 10 timmar långa seglatsen från Barbuda till St Barts, hade vi hör och häpna medvind, men med den kommer ofta krångliga vågor bakifrån. Om ni kommer ihåg så blev ju vår autopilot, Stig-Helmer helt utmattad och dessutom var han lite klen också, så vi bestämde att det behövdes en ersättare. Helt sonika så kallade vi in Stig-Helmers storebror, numera kallad Brorsan, med hjälp av suverän assistans från Joel på Viking Yacht, hemma i Göteborg. Ellen hade med sej Brorsan i bagaget och lyckades dessutom se ut som om hon absolut inte hade någon båtgrej i väskan, så vi slapp besväret med agent också. Nåväl, Brorsan installerades och vi har testat honom sen Grenada. Vi är mycket nöjda med Brorsan. Han är starkare än Stig-Helmer och klarar av det mesta men när det är krångliga vågor bakifrån, assisterar vi lite med endel handstyrning för att det ska bli en aning mer bekvämt för oss. Under seglatsen fick vi också en finfin flyguppvisning av Benny, en “Brown Boobies”. När vi kommer seglandes så skrämmer vi upp en hel del flygfiskar och det har Benny räknat ut minsann. Han var outtröttlig och flög varv på varv runt båten och gjorde ett dyk stup i kvarten. Det var verkligen roligt att på nära håll få se en riktig stilstudie i hur Benny bär sej åt för att skaffa mat.

DSC_0102, St Barth DSC_0105, St Barth DSC_0108, St Barth

Tillbaka till St Martin, där vi nu ligger i Marigot Bay. (Andra viken som heter så.) Här har vi sammanstrålat med vår “Holländska familj” Karina och Gerard på K’Dans för bland annat några sista spel av 10.000 innan våra vägar skiljs åt för ett tag.

DSC_0074, Kefalonia DSC_0029, Meganisi

Även flera andra svenska båtar, bland annat Anna-Lisa och Tacoma har vi träffat på här.Marigot är på något sätt som Atlantens väntrum. Här ligger fullt med båtar som alla fixar, stuvar, bunkrar och pratar väder inför överresan tillbaka till Europa.

DSC_0175

Ja, för nu är det dags! Tillbaka över Atlanten för Resolute. Den här gången kommer två vikarier att kallas in eftersom Krabban inte seglar med över. Det är nog så att en Landkrabba, även de som har uppgraderats till Krabba, kanske inte ska ge sej ut på för mycket Atlantseglingar. Fast det vet man förstås inte förrän man har provat i alla fall en gång. När en god vän till Krabban, förberedde sej för att segla runt på de stora haven sa Krabban “Haha du är galen, det där skulle jag aldrig göra!” men man ska aldrig säga aldrig. Nu har Krabban gjort det i alla fall och kan också konstatera att en gång räcker mer än väl. Så, då behövs en plan och ett plan. Kaptenen kallar in vikarier och Krabban flyger över pölen för att mönstra på igen på Irland. Vikarierna är inga mindre än Lars och Clas.

IMG_0359

Lars har tillsammans med Kaptenen seglat över Atlanten, åt andra hållet, en gång i tiden och dessutom har han varit vikarie för Krabban tidigare under resan. Clas har även han gedigen seglings erfarenhet och har seglat på de stora haven, också det en gång i tiden. Så både Kaptenen och Krabban är så glada att killarna hänger med på Resolute.  Det blir lite konstigt men ändå rätt skönt att inte åka över, tycker Krabban och lånar och omformulerar ett citat av en känd svensk sångare som hade det lite si och så med sina spelningar ett tag… “ En inställd segling är ju också en segling….”  Nu intensiv njuter Krabban av det vackra turkosa vattnet och hjälper Kaptenen att fixa inför överfarten innan planet går den 3:e då också vikarierna anländer. Tack Karibien för den här gången! På återseende!

img_4745 IMG_4776

DSC_0787, PSV

Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Svensk ön och väntans tider.

  1. Johanna O. skriver:

    Så härligt bilder/berättelser ni delar med er till oss andra landkrabbor! Och att överhuvudtaget en gång tagit sig över Atlanten är väl en superhäftig upplevelse!
    Ses / Johanna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *