Tysken, Sjösjukan och Hans.

Vi befinner oss nu i Alghero på Sardinien efter en 30h lång och bitvis tuff överfart men mer om det strax. Först ska vi berätta lite om att det, även i en stillsam cala, kan vara “russel i hamnen”. Menorca är verkligen en jättevacker ö som har mycket att erbjuda med allt från sol och bad på finfina stränder till både vandring och cykling. När man seglar runt ön så slås man av att hela ön liksom är 20 meter hög eller något dit åt och det är grottor nästan överallt.

DSC_0128, Menorca DSC_0092 DSC_0108

Menorca har fantastiska turkosa “calas” (vikar) inklämda efter hela kusten och vi provade några på vägen runt den södra sidan. Vi stannade till i “Cala Coves”, en otroligt fin vik med turkost vatten och berg med grottor runt om, och utan hotell eller hus. Menorca har för övrigt förhållandevis få gigantiska hotellkomplex vilket bara är positivt och förstärker ett snyggt intryck. I lilla viken låg det tre franska båtar med sammanlagt sju stycken äldre, muntra franska herrar som gick omkring i speedos och T-shirt, rökte och drack vin som sanna fransmän. Vi hittade en bra plats ankrade och band upp aktern mot berget. Det höjdes på ett och annat ögonbryn bland fransmännen när vi spikade i våra alldeles egna, västkusts-dubb.

DSC_0064 DSC_0068

Dagen efter gick Fransmännen och strax därpå kom det in en Italiensk charterbåt med ett gäng, vi räknade till 8st men antalet var lite oklart, glatt tjattrande och fotograferande Italienare. De släppte ankaret men hade inte direkt planerat för det där med att lägga en aktertamp. Kaptenen tittade på ett slag men sa sen “nä, nu åker jag dit och hjälper till!” Eftersom vår jolle redan var i, så åkte han bort och erbjöd sej att sätta fast aktertampen åt dem. Oj, vad glada och tacksamma de blev och vinkade och tjattrade ännu mer, de kan förresten ha varit 10st.

DSC_0101, Cala Coves

Sen kom Tysken. Även denna gång en charterbåt som innehöll två par och två barn. I med ankaret, väldigt långt ut, så naturligtvis fick han göra om det. Sen släppte de ankaret igen, backade, väntade, drog lite upp, släppte ner, knöt i tamp, backade tog bort tampen och backade och backade, ja och så här höll de på i kanske en timme. Italienarna, som hade fått med sej det här med “pay it forward”, åkte förbi Tysken i sin jolle och ville hjälpa till att ta aktertampen till land, men Tysken avböjde. Han backade och drog lite till. Nästa våg av Italienare, kan de ha varit 14st?, kom förbi och erbjöd sej igen, men Tysken sa nej och backade lite till, inte för att han kom någon vart precis, han hade ju ankrat. Frun satt med armarna i kors och var stensur, barnet vimsade runt och den andra mannen försökte hjälpa till så gott det gick. Resten syntes inte röken av förrän senare. Krabban hade en teori om att det antingen var två svägerskor som var ovänner eller två goda grannar som tyckte att semester på båt skulle vara så härligt tills de fick, tja, bo på en båt ihop…lite väl trångt kanske. Ni kanske undrar om de kom till land? Jodå, tillslut kom jollen och en aktertamp ut och den spändes så till den milda grad, tänk slangbella, så hade man pillat på knuten kanske hela båten flugit till Ibiza. Behöver vi säga att vi hade fantastiskt god underhållning i den här calan, som förutom “russel i hamnen” även bjöd på både grottor och fina vandringsleder.

DSC_0089, Menorca DSC_0106

Sen åkte vi till Mahón där vi låg för ankars, prick stilla i hård vind. Det kan man kalla skyddad ankring minsann. Vi hade tittat ut ett bra väderfönster att göra den långa överseglingen till Sardinien. Det skulle vara rätt hårdvind under natten som efterhand skulle minska och bli stiltje närmast Sardinien. Vi ville pricka vinden så bra som det gick för att kunna segla så länge som möjligt och minimera stiltjen. Vi prickade vinden lite för bra visade sej, eller som Krabban sa, “vi seglade för fort med vårt racer vax” så vi fick något mer vind än önskat men vinkeln var ok så det var inte problemet. Vågorna var problemet. Det var höga vågor men egentliga problemet var att vi även fick någon konstig korssjö vilket gjorde det hela rätt jobbigt. Krabban blev sjösjuk och efter långt kämpande mot illamåendet så kräktes hon. Kräkas är nästan det värsta Krabban vet så detta var första gången, ever, på en båt. Om man ska kräkas på en båt så är det bäst att helt enkelt kräkas på däck och då också helst i lä, man lutar sej aldrig över relingen tex. Krabban stack bara ut huvudet ur sittbrunnen men för säkerhetsskull hade hon kopplat fast sej även där. Aningen “över-säkerhets-aktigt” men man kan ju aldrig så noga veta med det där med sjösjuka tyckte hon.  Till och med Kaptenen, hör och häpna, kände sej sjösjuk när han var nere för att laga mat så han fick komma upp och styra ett tag. Dessutom så tog gasen slut mitt under matlagningen, så det var bara att styra åt ett helt annat håll ett tag för att slippa översköljning, så att Kaptenen skulle kunna kravla sej ut till fören, ja både säkerhetslina och flytväst var på, för att byta över till den fulla gasol-flaskan. De första12 timmarna var ganska jobbiga timmar och det gick åt en stor mängd hårtbröd. Nere i båten så var det rätt väl stuvat men dörren till vårt chipsförråd, micron, flög upp och chips- och snack-påsar spreds i salongen. Trots att Resolute har mitt sittbrunn så blev vi rejält blöta av “splash” och tillslut, när vi började torka upp så hade Kaptenen till och med saltkristaller i ögonbrynen. Det så ut som rimfrost och Krabban tyckte att det var riktigt snyggt. Som tur var blev lite mer ordning på vågorna sen och det lugnade ner sej under natten.

DSC_0150, Alghero

Vi fick också en fripassagerare. Rätt vad det var så kommer det en flaxande varelse och försöker landa. Det går sådär i vinden men tack vare vårt soltak så blev det en bra landningsbana där Turkduvan Hans, nödlandade med en saltomortal. Hans var helt utmattad och hängde med oss i över fem timmar. Även Hans blev duschad med saltvatten och han hade också fina saltkristaller i sina fina ljusbruna fjädrar.

DSC_0136

Vi fick som sagt mycket vatten över båten och vi upptäcke att en av luckorna i förpiken är otät och läcker in lite. Lite saltvatten är ändå mycket jobb. När vi väl var framme så blev det total “salt sanering” av båt, sjökläder, dynor, filtar och en madrass. Trots extra jobbet kändes det skönt att vara framme och vi hann njuta i den varma solen under eftermiddagen tills även våra Holländska vänner dök upp.  Totalt för sträckan Mahón- Alghero som var 195nm så tog det 30h.

DSC_0155, Alghero

Ni kanske undrar om Hans hängde med till Sardinien? Nej, det gjorde han inte för när vinden bedarrat och fullmånen kommit upp så flög han ut i natten. Om man inte vet bättre så kan man nästan tro att Hans är en nattuggla.

DSC_0077

Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Tysken, Sjösjukan och Hans.

  1. Elisabeth, den avundsjuka skriver:

    Vilka underbara vikar ni hittar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *