Vandring och brödbak

Nog är det lite märkligt hur dagarna bara springer iväg. Helt plötsligt så hade 10 dagar gått. ”10 dagar? Det kan väl inte stämma” sa Kaptenen när vi skulle checka ut. Men visst var det så. Ja, visserligen kanske man kan räkna bort tre dagar då både Kaptenen och Krabban var totalt förlamade av träningsvärk i benen efter vår vandring. Så fort vi rörde oss var det ett enda kvidande och ni kan gissa hur lätt det är att bo på en båt med dom benen. Nåja, det blev ordning på benen tillslut och inte hade det avskräckt oss från nya strapatser heller. Våra goda vänner Karina och Gerard på den Holländska båten K’Dans dök upp och det blev förstås ett kärt återseende. Vi har ju vandrat tillsammans förr så de var inte sena att haka på.

Kaptenen och tillika kartläsaren hade lovat en trevlig och platt tur den här gången. Ja, inte vet vi riktigt hur det hela gick till, han måste ha lutat på kartan eller något för vi gick väldigt mycket uppåt men åter igen var det  fantastisk natur och gulliga byar.

Den här lilla kyrkan tittade vi in i men den var sötare ute än inne och dessutom tyckte Krabban att konstnären av den här tavlan hade misslyckats rejält med Duvan eftersom det såg ut som om den var lite dålig i magen.

Det passerades också både rariteter och lite julkänslan under vandringen.

Bussresan var även denna gång hissnande och Krabban, som inte vågade titta ut, lyckades i alla fall ta kort genom fönstret som bevis på höjdskräcks vyn.

Under dessa 10 dagar har vi vinkat av en Atlanten-korsare i form av Svenskbåten, S/y Aela med sin besättning som, hör och häpna kom från Hammarö, utanför Karlstad där Krabban bott tidigare. Tänk vad världen är liten ändå.

Kaptenen har meckat med båten. Bland annat har ny vacumventil och slang satts på motorn och ny fiffig stängning, med hjälp av starkt gummiband, har fästs på stuvluckorna på akterdäcket. Krabban har funderat över bröd. Det är ett allmänt känt samtalsämne när man seglar långt, det här med bröd. Det är kanske inte det bästa att sätta igång med storbak när det gungar och lutar, så det finns förstås massor med idéer och tankar om detta. Ett bröd som går snabbt att göra är sk stekpannebröd och efter försök med ett grövre och ett ljusare konstaterade Krabban o Kaptenen att det nog inte riktigt passade smaklökarna. ”Men allvarligt, vad är det för fel på Bake-off bröd under överseglingen ?” undrade Krabban. ”Nä, det är inte fel alls” tyckte Kaptenen. Lite senare så provade Krabban i alla fall ett annat bröd gjort på rester av havregrynsgröt i en långpanna som gick fort i ugnen, för att spara på gasen och det gick minsann bättre så det kan vara ett alternativ. Här är brödet innan gräddning.

Krabban har också funderat på sysselsättning på överresan, och det go’vänner, är en historia för sej! Mer om detta i nästa rapport, en så kallad ”cliff-hänger” alltså. Nu har vi i alla fall anlänt till Gran Canaria efter två (!) försök. Började som en nattsegling hela vägen men efter vind och stökig sjö och en Krabba som var nära på ”kräk-resan del 2” så blev det till att söka lä och ta en ankring. Efter en, i alla fall halv, natts sömn, fortsatte vi under dagen idag med lugnare väder och har nu ankrat i en vik där vi ”bara” har sådär ett par tusen ögon på oss. ”Men jag sover nog gott ändå” sa Krabban och Kaptenen instämde absolut.