Ugglor i mossen

De grekiska vikarna som vi hittar heter inte alltid något eller så heter de något grekiskt namn som vi inte ens kan uttala så nu har Kaptenen och Krabban helt sonika börjat döpa om vikarna. För det mesta kan de komma överens men en vik har två namn. Det var den här fina  viken med det fantastiskt klara vattnet.

Krabban tyckte att den skulle heta “Städviken” eftersom Resolute fick sej en rejäl bottenstädning, medan Kaptenen döpte den till “Bottenviken”. Det var riktigt fint där men eftermiddagsvinden gjorde att det drog in ett svall som slog tillbaka på klipporna bakom och vi konstaterade att det inte var någon vidare natthamn, så vi flyttade. Innan flytten så fick vi den mest underhållande “Russel i hamnen” på länge. Det var fyra charterbåtar som ankrade hej vilt och så tokigt så att de lyckades trassla in både ankare och sej själva.

På vägen upp mot Lefkas stad där vår nya varmvattenberedare väntade så hittade vi en annan liten pärla, nämligen “Uggleviken”. En liten vik som mest har dagbåtar på besök.

Det spännande med den här viken var att vi upptäckte en jättestor fågel. Efter att Krabban gjort lite Ornitologiska efterforskningar kom vi fram till att det var en riktigt stor Berguv. Det fågelskådades rejält och vi hade turen att få se Berguven, som trots att han var en uv, fick heta “Ugglis”. Krabban fick till lite “Berguviga” läten genom att kupa händerna och blåsa genom tummarna. Det var nog en syn för ögat när Krabban, på kvällskvisten, satt nästan utan kläder eftersom det ännu var så varmt och hoade för fullt. Man kan undra varför vi var ensamma i viken. Hoandet var lyckosamt i alla fall för Ugglis visade sej igen. Tyvärr är det svår att få bra bilder i skymningen trots Krabbans superbästa kamera så ni får hålla tillgodo med vad som blev.

Lefkas stad visade sej vara en riktigt stor stad om man jämför med alla plutte-ställen vi hittills sett. Vi hittade en plats på strandkajen, som kostade hela €6,99 och här passade vi förstås på att bunkra mat och finfina frukt och grönsaker.

Så kom då den svettiga meckardagen då Kaptenen skulle veckla ihop sej i “hålet” för att komma åt att byta beredaren. Krabban var assistent och hantlangare och för att säkerställa att inte Kaptenen skulle försmäkta i hålet så monterade hon upp en liten extra fläkt. Det var ju i alla fall 34 grader varmt.

Efter en svettig dag och många liters vattenintag så var tillslut allt på plats och nu håller vi såklart tummarna för att det ska funka bra. När vi ändå höll på med ”mulle meck” så tog vi och kollade igenom vattentankarna också så att de såg fräscha ut, inuti alltså.

Vi hade beställt beredaren av CYS, som visade sej vara fantastiskt serviceinriktade och trevliga. När Kaptenen hade pratat i telefon med dem så hade de tyckt att han lät precis som en pilot, så det var det första de frågade och fick sen heta “Piloten”.

Det var riktigt skönt att lämna Lefkas stad för att komma iväg söderut, till något ställe där vi kunde få oss ett dopp. I alla fall fram tills att vi nästan var ute ur den långa kanalen, där vi gick för motor och plötsligt känner att det hände något skumt med båten. “Det är något i propellern!” sa Kaptenen. Vi kunde inte se att vi släpade något och förstod att vi måste undersöka saken. Vi satte segel och funderade vilket ställe som var bäst att gå till. Ja, så då kom det sej att vi la till vid vår kära “Ugglevik” igen och efter att Krabban, japp ni läste rätt, Krabban hoppat i och simmat i land med aktertamparna så konstaterade hon också att det mycket riktigt satt något i propellern. “Ugglis” blev glad att se oss igen så han visade stolt upp lilla familjen också, i alla fall en mamma och en unge. Nästa dag var Kaptenen så här glad när han varit nere och undersökt propellern.

Det var plast som hade snurrat sej runt och det gick lätt att få bort som tur var.Vi fick också nya grannar i vår ensamma vik.

Kanske hade det ryktas om att det hade observerats en hoande nymf i trakterna.